God jul

Tackar tomten, mina föräldrar och Anna, Fredrik, Julia, Casper & kompisen Ida för julklapparna jag fick.

Det var det absolut finaste omslagspapper jag någonsin sett!!! För att inte tala om snöret runtom. My Gooood liksom.

Så har vi tittat på en snubbe som heter Kalle också. Vet inte vad jag ska tro? Vad kommer härnäst? Talande kossor??!

Imorgon ska vi hem en stund till farmor och farfar, hoppas de har kostat på mig fint papper också. 

Och om ett par dagar ska vi hem till kusinerna Alex, Robin och Emilia. Mammas släkt kommer visst vara där. Tror att de också har fina papper jag kommer få.

God jul kära vänner!

Själv ska jag sova en stund nu. Har sådan faslig hosta förstår ni. Dumma förkylning! Var inte alls vad jag önskade mig.

Tror den där tomten inte riktigt kan läsa önskelistorna han fått...

Puss&kram

Mamma har ordet...

Hej bloggen!

Jag är inne på min andra jobbiga förkylning på kort tid, så jag har inte riktigt orken att blogga. Min kära mamma får istället tillåtelse att skriva lite om senaste tiden.

Varsågod mammsen...

// ❤️ V

Hej hej

Ja, lilla V är alltså förkyld igen stackaren. 

Förkylningarnas årstid helt klart..

Hon la sig och sov en stund igen nu, sömnen på nätterna är ju allt annat än bra då näsan tätnar och hostan stör.

Dessutom har hon två tänder som kommit upp i nederkäken, de störde ett tag de också. Mycket gnäll när de skulle bryta igenom. 

Inte lätt att vara liten och inte riktigt kunna berätta vad som är fel.

Men tandborsten är ganska mumsig iallafall.

Aptiten är allt annat än bra, ersättning och vatten duger men energin när hon är vaken är imponerande.

Hon ställer sig upp mot allt. Ska dra ut varenda låda hon ser och gärna ta ut innehållet om hon hinner innan vi tar henne därifrån. 

Hon kryper ibland och ålar ibland. Ombyte förnöjer.

Hon har ett rasande temperament när hon inte får som hon vill, hon är envis och tvär. 

Hon bits ibland och munpruttar på oss när hon busar.

Leker tittut med oss och blir sur om vi inte leker tillbaka hela tiden.

Hon tycker inte om att sova utan vill hellre leka.

Hon är den bästa bebisen jag vet. ❤️

Händer så mycket..

Denna utvecklingsfas har varit den roligaste hittills tycker jag.

 

Mamma och pappa tycker att jag varit lite gnällig, men det är faktiskt inte lätt att alltid vara på gott humör när det händer så mycket i min kropp och knopp.
Men nu känner jag mig mer tillfreds och lycklig igen.
Jag har lärt mig massa nya saker!!
Vill ni veta, vill ni vill ni???

Det började en vecka före min 8-månadersdag.
Mamma, pappa och jag var ute i hallen och jag hade fått span på att det låg något på hallbänken.
Tänkte för mig själv, "nu jäklar!"
Målmedvetet satte jag fart mot bänken och tog tag i kanten med händerna.
Foten fram och på knä med andra benet. Kämpa kämpa kämpa och VIPS! Jag stod upp!! Jag fick äntligen se ovansidan av bänken och allt som låg där. Borste, skötväska, nycklar. Åhhh, det var himmelriket för en bebis.
När jag väl listat ut hur jag skulle göra för att ställa mig upp så vet jag inte något bättre!Det är så kul att få ett annat perspektiv på allt runtomkring.
Det är tur att jag har blöja på mig som dämpar när jag ibland sätter mig hårt ner på rumpan efter att ha studerat världen på fötter.
Ibland går jag lite längs med möblerna, men bara små små steg. Är så nöjd att jag bara kan ta mig upp på fötter och stå och hänga en stund.

Två dagar före min 8månadersdag skulle vi på kalas.
Jag tyckte det verkade så roligt så jag klappade händerna och sjöng. Förstår inte varför mamma och pappa gjorde så big deal av det. Jag har ju övat i smyg rätt länge nu. Därav min gnällighet när jag inte riktigt fått till det.
Jag spenderade stor del av tiden på kalaset med att utöva min nya kunskap.
Klappa händerna, klappa klappa händerna sjunger vi ihop, jag och mina föräldrar. det är en bra låt tycker jag.


Vad mer? Jo, jag har kommit på att det oftast smidigaste sättet att ta sig fram på en matta är att gå på alla fyra.
Varför har ingen sagt det till mig tidigare?
På golvet där det glider bra så föredrar jag däremot att fortsätta åla mig fram.
Det går faktiskt såpass fort ibland så att föräldrarna inte hinner med nästan.
Jag får utforska mycket saker nu och tycker om att göra det även på egen hand ibland.

Vad betyder förresten det där ordet "Nej" som föräldrarna ofta säger när jag utforskar saker?
Men, favoritsysselsättningen är ändå att stå upp, och utforska lådor och annat kul. Rotade runt i farmor och farfars lådor häromdagen.
Tror inte de såg mig.

Sedan har jag lärt mig vinka också.
När mamma eller pappa säger hej och vinkar till mig på lite avstånd så vinkar jag glatt tillbaka. Jag har fått lära mig att det är väluppfostrat att vinka tillbaka när någon gör det till mig.
Fast det händer ibland att jag inte alls har någon lust.
Ibland är jag en riktig rebell och gör som jag vill, mamma säger att det har jag fått efter pappa.
Tror det är en bra sak.

Vink vink på er!

Öppet Brev till Bebisars Rätt I Samhället

Hej BRIS!
Jag förstår att ni har mycket att göra och jag vill börja med att säga att ni gör ett fantastiskt jobb för bebisar och andra barn.

Jag har lite problem med mina föräldrar förstår ni.
Nu när jag fyller hela 8 månader imorgon så tycker jag mig ha rätt att bestämma lite mera själv härhemma.
Men ikke....

Föräldrarna envisas med att dag ut och dag in ta på mig kläder.
Hur mycket jag än vrider mig, slingrar mig, morrar och jämrar mig så åker (ursäkta språket) de där NEDRANS kläderna alltid på mig ändå.
När vi äntligen är klara så tar jag i alla fall av mig sockarna, det tycker jag ha min rätt till.
Men Neeeeejdå. Då åker de på nästan lika snabbt igen.
Usch för sockar. Jag vet att jag har sympati därute.

Som om det inte vore nog, nä lyssna nu..
De tvingar mig att ta på mig BLÖJA! Visst, den är rätt ok när den väl är på. Men att ta på sig den? Tror tillverkarna har skapat skötbäddar, kläder och blöjor för att plåga barn.

Det slutar inte där..nej nej..

Jag har sedan i lördags lärt mig alldeles själv att ställa mig upp med hjälpa av att ta tag i en möbel.
Men då är de där.. föräldrarna. Alldeles bakom mig för att fånga upp mig om jag ramlar. Jag får aldrig göra nånting själv. Vill ju utforska världen! Kan själv, ju!

Det blir värre...

När det ska ätas så sölar jag lite, det gör alla bebisar. Så det så!
Men då åker de där tvättlapparna fram, och det ska torkas ansikte. Det kan ju inte finnas något värre än det?
Och efteråt så smörjer de mina kinder. Jag vill bara flyyyyy!!!
Nu när min näsa rinner så torkar de ännu oftare. Buhu :(

Nej BRIS, förstå mig rätt.
Jag älskar mina föräldrar, massor.
För de är faktiskt rätt bra ibland också.

Munprutt och puss och kram
V

En vanlig dag i November

5.30 - "Hallå, hallåååå" 2 sekunder har gått. Föräldrarna är lååååångsamma. "Mammamammamammamammmmmaaaaaaaaaa!!!".
God morgon och kramas och pussas, kramas, gosa, mysa.
Byta blöja! Tävla i vem som är tålmodigast när jag försöker vända mig och sätta mig. Mamma vann..

5.40  - Ligger och myser i föräldrarnas säng. Drar mamma i överläppen, sliter i pappas halskedja, munpruttar mamma på magen, drar mamma i håret och biter pappa i näsan, pruttar på pappa.

6.00 - Gröt är blääää.
Föräldrarna försöker lura mig men jag munpruttar på dem med munnen full av gröt.

7.00 - "Jag är hungriiiiig", Varför får jag ingen mat? Mamma tar evigheter på sig att värma en flaska med mjölk. Jag äter, äter, äzzzzzz...zzzzzzz

7.40 - Hallåååå? Vad gör jag i sängen igen? "Mammammammammmammamammaaaaaa" Hinner bli gråhårig innan mamma hämtar upp mig.
Blöjbyte igen. Kämpar för att slippa ha på mig kläder och blöja. Mamma vann. Igen...

7.50 - Leka leka leka. Varför har jag strumpor på mig? Bort med den! Bort med den andra! Tugg tugg. Strumpor är gott. Åhhh, skor!! Jag ser skooooor!
Kräla kräla kräla, tugga på sko. Mamma tar bort. Tugga på sko. Mamma tar bort. Jag skäller på henne. Tugga Tugga. Mamma bär mig till vardagsrummet.
Åhhh, varför har jag strumpor på mig nu igen?? Bort med dem!

10.00 -"Hungriiiig!!" Ge mig mat! Nu! Mamma värmer välling. Vill inte haaaa! Gnugga gnugga ögonen. Måste vara allergisk! Ok, jag äter väl då. Zzzzzzzzz.....

10.30 - Vad hände? "Mammammammmamammmamma" Ta genast upp mig ur sängen.
Leka leka leka. Åh, strumpor nu igen.. Varför? Bort med dem!
Foppatoffel! Mums!!

10.50 - Lådor! Kan man dra ut dem? Det kunde man!!! Mamma säger "nej", jag ler. Mamma tar bort min hand. "Oäähhhhh!" Jag får aldrig göra NÅNTING!
Sladdar!! Kan man dra i dem? Mamma säger "Nej", jag ler. Man kan visst dra i dem. Titta då!
Mamma tar ifrån mig sladden och tar upp mig i knät. Mysa mysa mysa. Dreggla dreggla dreggla.
Nu vill jag ner och leeeeka! Kräla kräla!
Skoooor! Åh, dem kan man äta! Mamma säger "Nej".
Mysa mysa mysa. Nu vill jag leeeka igen!

13.00 - Mamma sätter mig i stolen i köket. Tittar suspekt på henne. Hon tar fram tallrik, burk, sked.. Mat mat mat!!! "Skynda dig dåååå" Jag är huuuuuungrigggg!!! Så lång tid allt ska ta.
Äta, äta äta. Munprutta.. Äta, äta, Munprutta, äta, munprutta. Äta på stolen. Äta på fingrarna. Munprutta.
"Sluta torka aaaav mig!!! Oääähhhhh"
"Tittuuuut" "hihihi" mamma är rolig. 

13.30 - Dags att ta upp kampen på skötbordet igen. Mamma vann. Igen. "Oääähhhh"

13.40 - Leka leka leka. Strumpor, igen?? Bort bort bort!! Skoooooor!! Ge mig ge mig!! Kräla kräla kräla. Sladdar!!! Ge mig!!!!
Mysa mysa mysa. Dra mamma i håret, dra mamma i läppen, munprutta på mamma.

15.00 - Huuuungriig!! Mamma tar som vanligt lång tid på sig att värma en flaska mjölk.
Mysa mysa, äta äta, mysa..zzzzzzzz....

15.40 - "Mammammammammammammaaaa" Inspringandes kommer mamma och tar upp mig. Tar med mig nappen och mamma till vardagsrummet. Mysa mysa mysa. Gnugga gnugga gnugga. Jäkla allergi i ögonen.

16.15 - "Pappapappappappapaaaa" Kräla kräla kräla.. Ropa på pappa. Krama pappa. Dra i pappas halsband. Äta på pappas halsband. Leta efter pappas halsband.
Mysa mysa mysa.

16.30 - Leka leka leka leka!!!! Mysa, mysa mysa!!

17.30 - Sitta i stolen och få macka och youghurt, äta, munprutta, äta, munprutta. Gnugga ögonen, äta.
"Sluuuuta torka av mig dååå, oäääähhhhh"
18.00 - Prata prata prata. Berätta för pappa om dagen. "Bla bla dada, mama, nana, anna, papa, bla bla"
18.30 - Fightas på skötbordet. Mamma vann. På med pyjamas. Pussa pappa god natt. Äta, mysa, äta. Pilla på mammas haka. Äta, äta, äta, mysa, mysa.. Pussas god natt.. zzzzzzzzz....

Utvecklingssprång nummer 6

Jag är just nu i mitt sjätte utvecklingssprång i mitt liv:
"The world of categories"Sammanfattning här

Jag håller just nu på att lära mig att en stor hund inte alls är en häst, och att den svartvita katten inte är en ko.
Ja, så sammanfattas det i mammas app Wonder Weeks iallafall.

Fakta hittills är att jag älskar att undersöka saker.
*Jag vänder på mattorna för att se hur de ser ut på undersidan.
*Jag provsmakar maten innan jag äter den.
 Jag har klurat ut att det är bättre att öppna munnen lite lite och bita av på skeden innan mamma eller pappa   hinner stoppa in hela.
På det viset så undviker jag att äta sånt jag inte tycker om, som gröt. Uärk för gröt!
Så är det något äckligt så kniper jag helt enkelt igen munnen och vägrar äta.
Favoritmaten är Hipp, denna underbara puré. Så mycket bättre än mammas köttfärssås.

*Jag har börjat visa mycket mera känslor.
*Blir arg, ledsen och frustrerad när mamma eller pappa säger "Nej" när det är något jag inte "får" röra.
*Jag skrattar så jag kiknar när föräldrarna busar med mig.
*Jag har börjat bli mer interaktiv i lekar.
  När mamma frågar om vi ska tävla fram till en leksak så sätter jag genast fart.
 Älskar att leka med mina föräldrar!

Jag har lärt mig dricka ur min pipmugg, det blir söligt ibland. Men oh vad gott det är med vatten.

Ja, det är fullt upp här hemma nu. Nu när jag ålar mig fram så snabbt så hinner föräldrarna inte riktigt med något mer än att springa efter mig.
Förutom när jag bloggar då, då får mamma en välbehövlig paus på dagarna.

Matlagning

Idag provade jag och mamma på att laga mat till mig.
Vad ska man säga om det..
För att mamma inte ska bli allt för ledsen så säger vi att det smakade sådär.
Vi gjorde spagetti och köttfärssås, frikadeller och kiwi/bananpuré.

Frikadellerna satt jag och smaskade på redan till frukost och de var faktiskt ganska goda.
Enkla var de också.

200 g köttfärs
1 msk potatismjöl
2 msk mjölk
Sedan kryddade vi med liknande pizzakryddor, paprikapulver och lite peppar.

Kiwi/bananpurén var riktigt riktigt smarrig och jag ropade efter mer när jag fått några skedar.
Fruktpuréer är ju jätteenkla, s¨de vill jag göra fler av.

2 kiwis
4 kravbananer
Bara att mixa ihop!

Kiwi kan vara allergen, men utspätt med banan så är de helt ok.

Sedan hade vi då köttfärssåsen, ja, vad säger man.. spagettin var iallafall ganska god

Nästa gång tror jag att jag ska laga maten själv och mamma titta på. Eller så får pappa laga.
Han är en hejare på att laga mat, litar på honom att fixa en riktigt smarrig köttfärssås till mig.

Vintertid och så..

Tydligen så är klockan inte alls så mycket som det känns som att den är nu.

Den är i själva verket en timme mindre än den var vid denna tiden igår.

Jag fattar ingenting..

Jag gick iallafall upp som vanligt imorse när jag tyckte jag sovit färdigt.

Klockan visade 4.30. Alldeles lagom tycker jag.

Föräldrarna tyckte inte samma och försökte få mig att somna om en stund i deras säng.

Jag rullade runt, sparkades, fäktade med armarna ett tag innan jag tillslut kom tillrätta med en bra sömnposition.

Det är rätt mysigt ändå att ligga och slumra jämte både mamma och pappa. 

Annars idag så har vi pratat med monstret igen. 

Det där som gömmer sig i skåpet i köket. 

Jag känner allt att jag har besegrat det nu. 

Med både mamma och pappa i närheten så var det inte så farligt.

Jag fick dessutom prova att slå och leka med den ordentligt. 

Tyckte mest om den långa svarta svansen jag.

Gåstolsracet!

Idag var jag och mamma på gåstolsrace!
Japp, det är precis vad det låter som, jag och en massa andra bebisar med varsin gåstol rejsade i en stor gympahall.
En av mina bästa bebiskompisar anordnade detta med lite hjälp av sin mamma.
Det var minst 10 bebisar där och även några större barn som lekte andra lekar.


Sedan var det såklart en massa andra mammor där så att mamma var sysselsatt medans jag och de andra bebisarna rejsade.
Hon kan bli så gnällig annars, när jag inte är i närheten och passar upp på henne hela tiden.
Hon påstår att det är jag som är mammig, men egentligen är det hon som är dottrig. Men schh, säg inget till henne.

Så mycket yta och så liten bebis, det var som i en dröm.
Längtar tills vi kan göra om det här.

Uppdatering

Mamma tycker att jag är slapp med uppdateringarna av bloggen numer.

Men jag har ju så mycket att stå i, bokstavligt talat!

Häromdagen kom jag underfund med hur man ställde sig upp alldeles själv i spjälsängen. 

Bästa som har hänt sedan jag återupptäckte nappen.

Efter min upptäckt så bestämde sig mamma och pappa att de skulle sänka botten i min säng.

Jag som hade stora planer att klättra över och göra ett svanhopp ner till leksakerna på golvet.

Men jag ska nog komma på något annat bus att göra.

Har förresten fått en leklåda.

Här trivs jag bra och ingen risk att jag kryper vilse om mamma måste lämna rummet.

Igår fyllde jag förresten 7 månader. 

Vid denna åldern brukar man kunna sitta utan stöd - check

Vissa bebisar kan ta sig framåt genom att krypa eller åla - check 

De första tänderna brukar dyka upp - inga ännu, men kanske på g.

Separationsfasen påbörjas - check, tycker inte om när mamma eller pappa lämnar rummet för att hämta något, jag vill vara meeeed!!

Konfrontation av monstret

För ett tag sedan berättade jag om monstret i garderoben som mamma brottades med.
Den har kommit till liv igen.
I måndags tog mamma med mig ut till köket där monstret väntade på golvet och satte sig med mig på tryggt avstånd från den så att jag skulle få observera den.

Jag tryckte mig länge intill mamma innan jag tillslut tog mod till mig och började ta mig framåt mot den. Sakta sakta..För att inte väcka den.
Jag slog till den över ryggen och drog den i näsan. Tittade hela tiden tillbaka på mamma så att hon satt i närheten och kunde rädda mig från den om den skulle vakna från sin sömn.

Mamma hjälpte till att slog på den, den verkade faktiskt ganska ofarlig trots allt.
När det gått en stund och jag kände mig trygg så reste vi oss upp och mamma trampade på ryggen på monstret. Det fick den att vakna till liv!!! Den väste och andades tungt. Jag klamrade mig fast i mamma av rädsla för monstret. När den var vaken var den mycket mer skräckinjagande än när den sov.
Jag gnydde till mamma och kramades hårt, tillslut fick hon tyst på monstret igen.

Vi gick därifrån och myste och fikade lite och jag tog en tupplur för att återhämta krafterna, och än idag vet jag inte vad som sedan hände med monstret.
Tror min mamma brottade ner och kastade ut monstret en gång för alla.
Det är iallafall vad jag hoppas på.

Till tomten

Hej Tomten!

Vi har inte träffats tidigare, men mamma och pappa säger att du är den man ska fråga när man önskar sig något. Så jag gör väl ett försök då.
Jag har varit snäll hela mitt liv faktiskt. Jag försöker aldrig öppna lådor och skåp, försöker aldrig dra i alla sladdar som finns här hemma och stannar alltid kvar på ett ställe om föräldrarna ber mig.
Eller, mamma säger att det är fult att ljuga. Så ok då, ovanstående saker har väl hänt kanske.
Men tycker inte man kan kräva så mycket av en snart 7 månaders bebis. Jag är ju iallafall världens gladaste och goaste bebis. Det säger föräldrarna hela tiden.

Så Tomten, jag ser fram emot att träffa dig. 
Skulle det inte vara för mycket begärt och du får plats med det på släden så är det ett par saker jag önskar mig.
Fast mamma har sagt att man inte ska vara för åpen, så egentligen nöjer jag mig med lite roliga saker att bygga med, saker att slå med och på och saker som låter, men inte för mycket.

Men skulle du ha vägarna förbi typ Toys´r us så kan du ju alltid fundera på saken.

Puss och kram Tomten! 
Ses snart! 

En liten vän

I helgen hade vi besök av en av mammas gamla väninnor.

Jag såg med förväntan fram emot besöket då mamma hade förklarat att hennes vän bar på en liten bebis i magen. 

Tydligen var det därifrån jag kom också från början, ja, mammas mage alltså, inte hennes kompis. Men minns inte så mycket av den tiden nu längre. Bara att det var varmt o skönt och att jag trivdes bra där.

Men det var längesedan nu. Här på utsidan så finns ju så mycket mer kul att göra. 

Mammas vän bar mycket riktigt på en liten bebis, men den var ju jätteliten och syntes bara som en kula på hennes mage. Fast jag pratade lite med den från utsidan, förklarade lite hur det var på här ute och så, men att hon skulle stanna kvar därinne några månader till för att gotta sig. (Mammas vän vet inte om att det är en tjej därinne, men jag känner det på mig) För sen är det fullt upp kan jag säga. Menar, det ingår ju i varje bebis roll att driva en blogg också. Pheww..

Idag premiäranvände jag bodyn jag fick från mammas vän och min nya lilla vän i magen. Den var jättegod.

En tur till öppna förskolan i den så var den även inkräkt som sig bör.

Kan tipsa mina bebisvänner om att  littlephant inte bara är fina, de döljer även kräkfläckar väl så att mammorna inget märker förrän vi är hemma, på så vis slipper vi tråkiga klädbyten.

Monstret!

Vi har ett monster i garderoben, eller ja bakom en dörr i köket.

Mamma släppte ut den idag, vet inte om det var meningen eller av misstag.

Jag gick i godans ro omkring i min gåstol när mamma plötsligt kom brottandes med monster. Hon höll i näsan på den och den dit fram och tillbaka över golvet.

Hon såg inte speciellt rädd ut, men jag ropade förskräckt till henne att den lät och såg farlig ut.

Hon böjde sig ner och kramade om mig och berättade att den inte var så farlig.

Men jag kände mig inte trygg med att vara på golvet tillsammans med monstret

Så när mamma skulle resa sig igen höll jag ett hårt tag runt hennes nacke och följde med upp.

Det såg inte lika skräckinjagande ut på avstånd och i mammas famn, men den lät otäckt. Jag kramade om mamma stenhårt för att hon inte skulle släppa taget medans hon brottades med monstret. Jag tittade förskräckt på medans hon sköt det fram och tillbaka över golvet.

Slutligen så tystnade monstret och låg död på golvet. Jag pustade ut och mamma fortsatte hålla ett hört grepp om mig.

Hon sa återigen att den inte var farlig och böjde sig ner med mig så jag kunde känns på det döda tinget.

En snabb hand över den räckte för att jag skulle känna mig lite rädd igen.

Så mamma satte mig i min stol på behörigt avstånd och skar av svansen och nosen på monstret och slängde in den i skåpet igen.

Usch, hoppas verkligen att den är död och att vi aldrig mer får se den.

Vi tog kort på den för att kunna sätta ut en varning till alla andra bebisar.

Passa er för monstret!

Välling, sömn och lekträffar

Ja, jag fick ge mig till slut.

Numer så halsar jag välling både på kväll och morgon. Den är ju så gooood!

Mamma hade dessutom rätt, jag kunde visst sova bättre på full mage.

Men jag saknar mysstunderna i mammas famn mitt i natten.

Vi får mysa dagtid istället. Bara det hinns med. 

Har ju så mycket att göra hela tiden. Igår var vi t.ex. hos en av mina kompisar och lekte med massa andra bebisar. 

En bebis, vi kan kalla henne A; är lite äldre än oss andra och har både fått ett par tänder och har lärt sig att krypa.

Det demonstrerade hon igår. Vi andra bebisar blev lite ledsna så vi ropade på våra mammor så vi fick kramas lite på behörigt avstånd.

Men jag gillar A, så till nästa gång vi träffas så ska jag tuffa till mig lite och försöka ta mig fram lika smidigt och snabbt som henne.

Än sålänge har jag inte riktigt förstått hur man drar upp knäna sådär ett och ett.

Men att dra mig fram med hjälp av armarna bemästrar jag numera riktigt väl. Föräldrarna är så stolta så.

Vet inte varför, har sett att både mamma och pappa kan kräla sig fram så när vi leker. Så förstår inte varför det är så märkvärdigt?

Vad är det förresten med folk och antagande av kön?

För att jag är tjej kan jag väl visst få ha kläder med blått i utan att folk ska förutsätta att jag är en pojke?

När folk frågar mamma vad han heter brukar hon ibland presentera mig som Britt-Erik. Då blir de fundersamma.

Hon är tokig hon, mor min. 

Sångstund..

Jag och mamma skulle på öppna förskolan igår med en väninna till mig och en kompis till mamma.

En annan förskola än den vi brukar vara på. Man måste ju vara lite berest här i världen.

När vi kom dit fick vi höra att det var sångstund i kyrkan före vi fick leka allihop.

Oj, tänkte jag. Där har jag inte varit sedan jag var 4 månader och döptes.

Väl där var det en massa andra mammor och någon pappa med sina barn. Många av dem var mycket äldre än mig. Kände mig lite osäker i det här nya sällskapet och miljön och klamrade mig fast i mamma.

En tant började prata och jag lyssnade snällt. Tyckte om den ljudliga akustiken det blev av det höga taket och de kala väggarna.

Vi sjöng och tanten pratade. Jag kunde ingen av sångerna och tyckte det var lite tråkigt att höra om personer som levde för flera tusen år sedan som jag inte kände.

Men det var ändå rätt mysigt där i mammas famn.

Efteråt fick jag leka på förskolan. Min vännina har lärt sig krypa och nästan gå ibland. Tittade avundsjukt på henne och morrade och skrek åt henne att sluta skryta så. Hon är faktiskt 4 månader äldre än mig och det är elakt att retas på det viset.

Jag försökte kräla ikapp henne, men hann inte med i hennes tempo riktigt.

Blev lite ledsen över det hela och sa till mamma att vi skulle åka hem. Efter att ha ropat till henne ett tag så gjorde vi det.

Sammanfattat kan vi säga att kyrkan är ganska mysig, men sångerna var tråkiga. Gillar babyrytmiken med mormors kråka och imse vimse mycket mera.

Nu ska jag ta med mamma på en promenad i solen, vi är nog coolast på byn tror jag.

6 månader

Förra måndagen fyllde jag förresten 6 månader, alltså ett helt halvår, 184 dagar ung. Inte fick jag något kalasfirande inte. Inte med tårta och ljus som kusinerna.
Hade några bebiskompisar över och deras mammor, thats it..

Fast mamma bjöd iallafall på osötad bananmuffins, det tyckte jag var gott till mjölken.
Kan faktiskt tänka mig en jättestor bananmuffinstårta som tårta när jag fyller 1 år, för då har föräldrarna lovat mig att jag också ska få ha kalas.
Har redan börjat räkna dagarna...

Det här med att sova hela nätterna..

...Det är inte min grej.
Mamma har provat med både gröt och välling, men jag tycker det är så långtråkigt att sova så jag vaknar minst en gång varje natt och ropar på mamma.
Hon kommer yrvaket in varje gång med en flaska mjölk till mig. Tycker det är så mysigt att ligga i famnen och äta och slumra in lite igen. Varje natt, vareviga natt. 

Mamma har flera gånger sagt att vi kan mysa lite extra på morgonen istället om jag lovar sova hela natten. Men nej, jag tycker vi har det bra såhär och innerst inne tror jag mamma också gillar avbruten sömn. Det är ju så gott att somna om eller hur?

För att piggna till lite på dagarna så brukar mamma och jag var ute och gå rätt ofta. Har föreslagit att jag kan köra vagnen och hon kan ligga i den och sova lite, men hon säger att hon är för stor.
Men när hon har gått tillräckligt många promenader så att bebishullet har försvunnit, då ska jag få köra. För det har hon lovat.

Men jag har det iallafall ganska mysigt i vagnen med min fluffiga gosiga overall. :)

Orättvisa

I lördags var jag och föräldrarna iväg på kalas för att fira mina kusiner som fyllde år.
Jag var med dem när de slog in presenterna och jag var så förväntansfull över vad de skulle tycka om dem. Jag ville gärna hjälpa till med inslagningen, men mamma tyckte mest jag var ivägen. Schysst liksom?!

Väl på kalaset så kände jag att detta var alldeles för mycket för mig. Alla mina kusiner var där och mostrar, morbröder och mormor och en hel massa andra och det var mycket liv och rörelse.
Jag ropade till mamma för att överösta de andra att jag ville inte vara här. Men vi hade precis kommit så vi skulle visst stanna en stund tyckte både mamma och pappa.
Jag myste lite med moster så glömde jag av allt det tråkiga för en stund. Hon är fin min moster, så snäll och mysig. Ja, alla mina mostrar och morbröder är såklart det, men jag hann ju inte mysa med dem alla.


Kusinerna tyckte iallafall om presenterna till min stora glädje. Det verkar som jag prickat helt rätt, ja.. det förstår ni väl att det var jag som fick välja ut vad vi skulle köpa? Det är ju trots allt jag som är barn och vet vad barn vill ha.

Tyckte inte kalaset var så jättekul egentligen, jag sa flera gånger att jag ville hem, men det var ändå kul att träffa och umgås lite med de som var där, ja, lite alltså. Hade inte mamma tvingat mig att sova mitt under allt så hade jag säkert haft roligare. Men nähä, det skulle minsann sovas fastän jag inte kände mig det minsta trött. Orättvist när de andra fick vara vakna!
Gnugget i ögonen är allergi!
När ska de förstå det?
Jag är allergisk mot att sova.
Sådeså!

Förresten, lite inside info till andra bebisar. När ni åker vagn och som jag hatar strumpor och tossar att ha på fötterna. Ta gärna av dem, men gör inte misstaget att lägga fötterna uppe på bygeln för att lufta dem, mammorna ser er då och kommer gnälla om förkylningar och sånt.

.

Full fart igen

Har varit sjuka, jag och mina föräldrar i några dagar nu. Snoriga och hostiga. 

Har inte alls tyckt det varit roligt.

Men nu känner jag mig frisk igen och mamma har fullt upp att jaga mig i gåstolen. 

Hon behöver motionen, och de får faktiskt skylla sig själva om de har så mycket lockande saker som laddningskablar, sladdar, galler (för att hålla mig borta från blommorna, yeah right) och lådor att dra i.

Längtar tills jag kan krypa så att jag tar mig förbi hinder som mattor och sånt som jag inte kommer över gåstolen med.

Gurka!

Varför har man undanhållit mig gurka tidigare?
Varför har inte jag fått ta del av denna underbara delikatess?
Varför ge mig en massa puréer i oigenkännliga former när man kan äta bitar a'la BLW istället?

Varför Varför Varför???

Från och med nu vill jag alltid äta gurka.

Tack mamma och pappa för att jag äntligen fått prova på denna fascinerande grönsak!
Nästa gång vill jag prova den där lustiga gula frukten som ni brukar ha på fisk. Den doftar lustigt tycker jag, kan tänka mig att den är riktigt mumsig.

Personlig tränare

Jag tycker att mamma har varit lite lat det senaste, så därför tog jag med henne på mamma/bebis-träning på Iform här i Kinna.
Jag väckte henne i god tid, klockan 6 som vanligt och peppade henne att komma iväg. Mina ord tog och klockan 9.30 så var vi på plats.
Jag lade mig på en matta på golvet och studerade noggrant rörelserna som mamma och de andra gjorde, när hon gjorde fel så ropade jag högt och skällde. Kan tyckas hårt, men man måste ju lära sig rätt från början. Då är det hårda ord som gäller och inget annat.

När hon gjort fel en hel massa gånger så gav jag upp och la mig bara och stormtjöt på golvet tills hon plockade upp mig. Jag gav ett peptalk i famnen där och sedan var vi igång igen. Jag hjälpte henne med övningar som knäböj genom att sitta med i famnen och heja på.
Tycker trots allt hon gjorde riktigt bra ifrån sig.
Efteråt laddade vi på förråden med lite kolhydrater och pratade med den andra mamman och hennes bebis som var där. När jag kände mig färdig med mitt smörgåsrån, alltså när det mesta hamnat på golvet, så var det dags att gå hem.
Somnade som en stock efter att mamma gav mig en flaska med mat.
Det är ett hårt liv att vara personlig tränare

Mitt vrålåk

Nuförtiden så kan jag ju gå också.

Kan ta mig framåt, och bakåt för den delen och utforska alla de saker jag varit så nyfiken på förut.

Eftersom jag tydligen inte har åldern inne att gå riktigt så heter räddningen gåstol, och jag vill aldrig mer vara utan den.

Tack återigen snällaste Tilda med familj som lånat ut den till mig. <3

Mina dumma föräldrar har dock spärrat av på flera ställen dit jag inte får gå.

Ska nog klura ut ett sätt att ta mig förbi det också.

Inga hinder stoppar mig på min mission att äta blomblad!

Och grönt ska vara nyttigt säger de ju hela tiden också.

Ps. Raggartärningar i mitt nya vrålåk är en självklarhet. Ds.

Kaffe latte och bebisar

Var på café idag med mamma.

Träffade nya bebiskompisar, och gamla också.

Flörtade lite med pojkarna, och pratade lite med tjejerna.

Skrek på servitören.

Ropade så ingen skulle somna.

Beställde kaffe latte som mamma drack upp. 

Egomamma. 

Blev trött.

Åkte hem.

Somnade gott.

Frågor på det?

Sprutor

Mina lår värkte av smärta, jag grät och mamma tröstade.
Jag vill aldrig, aldrig aldrig gå till BVC igen, hör ni det?!
Föräldrarna säger att det är nödvändigt att få de här sprutorna, men jag vet inte. Jag tycker bara att det är elakt, och jag har då inte sett varken mamma eller pappa få två stora sprutor instuckna i låren.
Första sprutan kände jag inte så mycket, men när tant Eva stack in den andra och sprutade in vaccinet så kunde jag inte hålla gråten borta.

Mamma det gör ont, ont, ont, ont ropade jag!! Hon tröstade och sa att det var sista sprutorna nu på ett halvår. Nästa skulle jag inte får förrän jag var runt 1 år. Jag hoppas nålarna i sprutorna blivit mindre då, annars skänker jag nog dem till bättre behövande.

Natten efter sprutorna mådde jag inte alls bra. Jag frös och kände mig varm, mamma sa jag hade feber på 38,5 grader. Själv kändes det som jag kokade.
Jag kände mig liten och ynklig och ropade till föräldrarna att komma och hålla mig sällskap. Mamma tog mig i famnen och tröstade. Jag kräktes visst.
Jag sov oroligt hela natten och kände mig inte alls som mig själv på morgonen. Sa till föräldrarna tidigt att det kommer inte bli en bra dag, och det blev det inte.
Jag missade en hel massa lek eftersom jag var så hängig och trött så jag inte orkade vara vaken så mycket.

Igår var det bättre, och eftersom jag missade så mycket i lördags så beslutade jag att jag inte skulle sova något alls på dagen igår trots att mamma och pappa tyckte jag behövde det.

Berättade jag om min nya vagn? Den inte bara är fin, den smakar gott också!

Gekås - utflyktsmålet en onsdag i augusti

Mamma och pappa är riktiga resandefolk har jag nu förstått. Nästan varje dag så ska jag sitta i bilen, hjälpa föräldrarna med karta och gps, samt se till att musiken flödar i högtalarna.
Det är ett hårt liv att vara bebis ibland.

Denna gången bar det av till Ullared, stället som en del avskyr och andra älskar.
Lågprisvaruhuset där folk köar både för att komma in och för att få komma ut.
Besöksmålet som blivit en turisattraktion och har ett eget hotell.
Stället där Ola-Conny och Morgan startade sina karriärer för att sedan bli TV-kändisar och sedan rika, snygga och mäktiga. Om jag får tro det själv så kommer Morgan bli vår nästa president. Ja, om Sverige nu inte var en monarki då. Men gör vi om landet till en  diktatur så är Morgan det självklara valet. Det är tur att jag inte har rösträtt än säger mamma.

Varuhuset var nästan tomt när vi kom dit och jag hittade en massa nya bodys, byxor och leggings att fylla ut min garderob med. Bad pappa betala denna gången då jag visst råkade glömma min plånbok hemma, oops!
Nu har jag nästan så jag klarar hösten och en bit in i vintern. Har ju redan vuxit i storlek 74 i princip, tycker iallafall att de kläderna sitter skönast, orka ha tighta bodys som värsta Hollywoodfrun liksom?!
Mamma fick också handlat en del, mest julklappar vad nu det är för något. Tydligen något påfund som delas ut i December av någon som heter Tomten. Känner inte honom.

Resan hem gick snabbt, blundade och så var vi redan hemma. Skönt att ha en sådan racerbil tycker jag.

Minisemester på skånsk mark

I fredags drog jag med mamma och pappa ut till bilen för jag tyckte vi var värda en liten semester.
Hade tidigare i veckan bett mamma boka in oss på The More Hotel i Malmö och det hade hon snällt gjort.
Så tidigt i fredags styrde vi bilen med riktning söderut. Jag och mamma satt och pratade länge om allt vi skulle hitta på när vi kom fram, eller ja.. mest var det jag som pratade, föräldrarna pratar så mycket annars så nu var det min tur att ta över den rollen tyckte jag.
Fast det där ljudet från vägen och bilens ljud tillsammans med alla får som vi svischade förbi på vägen fick mig att somna till lite. Men bara för en stund.
När jag vaknade igen var vi någonstans utanför ett ställe som heter Varberg. Låter lite äckligt tycker jag, en berg fullt med var. Uäck.. Så det körde vi förbi snabbt.

På vägen ner tog vi en fika i gräset, jag drack mjölk och mamma och pappa tittade på. Det var den bästa utematen jag ätit på länge. Älska Semper Tetrapack <3
Sedan sov jag en stund igen och när jag vaknade var vi framme. Bilen måste gått i raketfart för jag tror vi åkte minst 1000 mil!!!

Me, myself and I. The more of me the merrier.

 

Mamma och pappa var visst också hungriga, för vi stannade till vid ett varuhus med världens största stol utanför. XXXLutz hette visst stället. Tyckte inte om det något vidare, det var mest varmt.
Fast restaurangen hade jättefina lampor i taket och massor av söta servitriser och gäster som gick förbi när vi åt. Mamma och pappa tycker jag är nyfiken, men kollar man inte och frågar en massa saker får man ju inte reda på något eller hur?!

Tillslut kom vi till hotellet och efter att kört runt och letat efter ett ställe att parkera bilen så checkade vi in. Det var ett ganska trevligt ställe, om än lite ostädade golv. Jag hjälpte till att städa lite..Knappt hann vi checka in innan det var dags att gå igen. Det var visst festival i stan så föräldrarna ville ut och kolla läget lite, jag tyckte det var rätt trist. Så jag bad dem dra ner min sufflet så sov jag bort en stund istället.
Den kvällen fick jag vara uppe ända till klockan 20.30. Hela 2 timmar längre än min vanliga nattningstid. Det tackade jag mamma och pappa med genom att babbla varannan timme den natten.

Dagen efter var vi på ett jättestort shoppingcenter som hette Emporia. Förra gången jag var där så låg jag i mammas mage och den gången tyckte jag faktiskt om det mer. Så jag passade istället på att sova även där så fick mamma och pappa shoppa bäst de ville. De väckte mig när det var fikadags och dags att gå på toaletten och så.

Nu är vi hemma igen och faktiskt så hade jag det väldigt trevligt, även om det var fruktansvärt mycket bilåkande. Men som tur är går tiden lite snabbare när man sover. Så även om sova är en av de värsta sakerna jag känner till så finns det faktiskt de stunder som det är fördelaktigt att utnyttja sömnen.








I drygt tre veckors tid har jag förresten försökt att förstå mig på det här
med tvättlappar.

Alltså, kan man eller kan man inte torktumla Ninis???

Han är ganska drägglig av sig ibland nämligen...

Krasslig

Anledningen till min frånvaro den senaste tiden är att;

1. Jag har fullt upp med underhålla pappa och mamma när pappsen har semester.

2. Jag har ett liv, jag kan faktiskt inte uppdatera er hela tiden. Jag måste ju gå i min gåstol, leka med min skallra, min boll, alla mina leksaker.

3. Jag har blivit sjuk, krasslig, kass i kistan, illamående, magsjuk, ont i magen.

Ja, ni fattar.. 

4. Mamma och pappa har också varit dåliga så jag har haft fullt upp med att hjälpa dem med det dagliga som att diska tvätta etc. Eller ja, jag vill gärna hjälpa till, fast än så länge har jag bara försökt tvätta golvet med dräggel, slita ner kläder från tvättställningen och kräkas i sängen så vi får en anledning att tvätta.

Fast vi har inte bara mått dåligt, vi har varit ute och gått i Slottsskogen med min nya vagn. Fastän jag fortfarande halvligger i den så ser jag så mycket mer än i min gamla vagn där jag kände mig inlåst.

Känner mig som en mycket liten stor människa när jag kan se hela världen från ett annat perspektiv.

Fördelen när man är krasslig i magen är att man får äta blåbärspure.

Det är nog min nya favorit av de senaste smaksensationerna.

Förutom gröt, gröt är också gott. Mmmmm...

Semestertider och shopping

Förlåt bloggen att jag inte hunnit uppdatera så mycket.

Pappa har semester från sitt jobb nu och jag måste underhålla honom så han inte blir uttråkad.

Så vi har skojat, latjat och haft en massa kul. Önskar det var semester varje dag året runt.

Häromdagen var mamma, pappa och jag i Borås och strosade lite. 

Så fick jag syn på en väska som jag bara blev så förälskad i. Den hade en katt på sig och var liksom lite rockig. Precis min stil.

Pappa var inte så svårövertalad, utan han  köpte den efter jag frågade snällt. Dessutom hittade vi två matchande plånböcker. De är dock ganska tomma.. Jag som trodde alla plånböcker innehöll massa pengar, varför betalar man för dem annars liksom?? 

Men allt som allt så är jag ändå nöjd. 

Tydligen gör kattens idoler musik, tycker jag känner igen en del av musiken från vad pappa brukar spela.

Börjar fundera på om jag kommer få ha mina nya prylar ifred från honom..

Sune ❤

Min gåstol, som min kompis lånade ut så snällt till mig; den får jag använda nu kortare stunder.

Ja, bara korta stunder då jag visst inte är helt stabil än.

Själv känner jag mig lika stabil som doktor Alban.

Hur som helst, jag har fått en ny favorit som heter Sune, han är en fjäril som sitter på gåstolen. Det är bara han och jag nu, tills mamma skiljer oss åt.

Jag och Sune 4-eva' n' eva'! ❤

De fantastiska marsmammorna och bebisarna

Häromdagen var jag och mamma på utflykt ca 3 mil härifrån.
Vi skulle nämligen träffa en massa andra huliganer, ja och deras bebisar då.

Mamma har nästan ända sedan jag blev till följt en massa andra blivande mammor genom ett internetforum. Först på ett forum på internet och sedan bildade de en stängd Facebook-grupp.
Totalt är de runt 175 mammor som följt varandra sedan start så att säga, sedan de fick veta att de var gravida med sina små underverk.
Där har de diskuterat allt från illamående, foglossningar, oro till mycket roligare saker som första sparken och första gången de fick se oss på ultraljud och första små tickande hjärtljuden som spelades upp genom dopplerns högtalare.
De har följt varandra via nätet ända till, under och efter förlossningarna, vissa små bebisar hade bråttom ut och fick bo kvar på sjukhus en lång tid innan de slutligen fick komma hem.
Nu har alla mina bebiskompisar kommit ut ur mammornas magar, vissa kom som sagt alldeles för tidigt, vissa var punktliga och vissa ville inte ut och fick plockas ut genom magen precis som jag.
Några av mammorna har farit illa, före, under och efter förlossningarna. Men de stöttar och finns alltid där för varandra. I vått och torrt, med bajsblöjor upp över öronen och mjölkfläckar på vartenda plagg.

Så i måndags var det en del av dessa mammor som bestämde sig för att träffas och ha en liten picknick. Vi bebisar hade såklart inget att säga till om, så jag fick åka med och umgås och vara snäll. Eller snäll och snäll..
Mamma hade glömt min napp i bilen, så när jag såg den lilla bebisen med sin napp mellan läpparna kom avundsjukan över mig och jag slog ur den ur munnen på henne. Hon blev ledsen såklart och hennes mamma tog upp henne i tryggt förvar från mig.
En annan bebis såg helt enkelt så god och söt ut så henne ville jag smaka på och tog ett rejält tag om hennes arm med munnen, tänderna har ju inte kommit ännu så det kan ju omöjligt gjort så ont så att hon skulle bli ledsen för det. Men tydligen var det så.
Jag började sympatigråta så att jag fick komma upp till mammas famn, fick tydligen flera av bebisarna att gråta. det var inte min mening.
Jag och mamma har pratat om det nu, nästa gång lovar jag att jag ska vara snäll. På riktigt denna gång. Men ibland vill bråkstaken i mig ut, och jag har lite svårt att hålla henne i schack.
Har förklarat för mamma att jag faktiskt inte är gammal nog att veta skillnad på rätt och fel ännu.