Min leksak, min, min och bara min!

Igår var jag och min mamma och fikade med två andra bebisar som är lika gamla som jag är ungefär och deras mammor som är gamla precis som min, åldern på dem är någonstans mellan dinosaurie och grottmänniska.
Detta var min första riktiga lekträff. Eller play date som det ju heter för oss internationella.

Jag får lov att säga att jag hade det riktigt trevligt. Vi låg på golvet och pratade lite vi bebisar, medans mammorna drack kaffe. Allt var lugn och skönt, och vi snackade om livet utanför livmodern och vad som hänt sedan dess.
Det visade sig att jag var yngst av tjejerna. Men vi hade ändå ganska mycket gemensamt. Vi använde alla blöjor, ibland nappflaskor och nappar när vi var sugna på det.

Sedan hade vi alla upptäckt att vi hade varsin tumme som var jättegod också. Jag drog ur tummen ur munnen på ena tjejen för det har föräldrarna sagt till mig att den inte ska vara där.
Det var nog där intrigerna började...

Samma tjej hade en leksak som min mamma inte köpt till mig. Jag blev nyfiken och frågade bebisen snällt om jag fick låna.
Då hon helt plötsligt ignorerade mig så slet jag den ur hennes hand. Jag är ju yngst, hon har ju hunnit leka med den mycket längre. Nu är det min tur, inte mer än rätt!

 

Hon blev visst ledsen och ropade på sin mamma, jag ropade förlåt till henne men det gick inte fram. Jag fick så dåligt samvete så jag grät och grät och ropade på mamma bad om att få komma upp i hennes famn.
Väl där så somnade jag sött och mådde mycket bättre när jag vaknade.

Vi fikade ett tag till, och det verkar som att vi blev lite bättre vänner jag och bebis #1 och allt är frid och fröjd, när plötsligt bebis #2 nyper till mig i magen och jag blir verkligen skitledsen på henne!
Jag försökte ju bara flytta på henne så jag kunde vända mig om. Inte kunde väl jag veta att min fot var uppe i hennes ansikte och störde. Säg till då istället! Nyp inte! Jag grät, mamma tröstade.
Nu har iallafall mamma beställt en sådan leksak som bebis #1 hade till mig, jag såg det när jag spejade över hennes axel när hon satt vid datorn och skickade iväg beställningen.
Det skulle vara en överraskning tror jag och jag skulle inget veta, men jag ska försöka spela förvånad när den kommer.

Midsommarfirande med språng

Hej bloggen och alla mina fyra läsare!

Förlåt för att jag har försakat er några dagar, men jag har helt enkelt inte varit på humör.
Det tråkigaste jag vet just nu är att sitta stilla i mer än några sekunder i sträck.
Nej förresten, det tråkigaste jag vet är att sova.
Fast det fattar ju inte mina föräldrar! De tvingar mig ändå att sova när de ser att jag börjar klia mig i ögonen och gäspar en massa.
Gäspningar beror ju faktiskt på att min hjärna vill ha mera syre, och inget annat. Att det klias i ögonen är ju för att det är pollen vid den här tiden på året!
Men nej, så fort det klias i ögonen så ska det sovas. Fastän jag ropar och skriker ut mitt missnöje så åker nappen in och mamma eller pappa smeker min panna tills jag somnar.
Jag kämpar och kämpar för att hålla mig vaken, men ibland går det helt enkelt inte.
Då får jag ge efter för föräldrarnas vilja.
Andra tråkiga saker är att äta, även om jag vill ha mat mest hela tiden så tycker jag det är tråkigt att ligga still, så jag försöker åla mig ur mammas eller pappas grepp när de matar mig.
Men det lyckas sällan.

På midsommarafton var jag på sämsta humöret någonsin. Tyckte allt var tråkigt!
Var hemma hos farmor och farfar en stund på dagen, vädret var tråkigt, mamma var tråkig, pappa var tråkig och farmor och farfar var inte roliga dem heller.
Trodde aldrig att vi skulle åka hem igen. Det tog nog flera dagar känns det som, fast mamma sa att det bara var ett par timmar.
Sedan var vi hemma igen och myste. Då var jag på lite bättre humör och tävlade med pappa om vem som kunde blåsa störst bubblor med munnen. Jag vann!

Detta mina kära läsare är vad som kallas för utvecklingssprång nummer 4.
Så här står det på internet om detta språng:

Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.

Vid det fjärde språnget, när barnet är ungefär 18-20 veckor, träder den in i det som Hetty van Rijt och Frans X Plooij kallar händelsevärlden. Då lär sig barnet att göra en kedja av saker. Tidigare, vid 12 veckor, kunde barnet gripa om en skallra, punkt slut. Nu kan barnet gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat.

Barnets ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma” och ”pappa”. En annan viktig upptäckt för barnet är att saker finns fast de inte syns. Dags för kurragömmalekar!

Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Barnet gillar också att undersöka föremål med händerna. Det skakar, vänder och bankar, luktar, smakar och biter o allt son kommer i dess väg. En del är mycket förtjusta i musik.

Ja, nu när jag läser det så är det faktiskt så. Jag börjar nog visa mer intresse för att undersöka saker.
Skallran jag har den får jag inte in hela vägen i munnen, men god är den. Och ganska fin också.
Fast jag tror nog ändå att tummen är godast hittills. Får jag inte ta min egna tumme, så tar jag tag i mammas eller pappas istället. Så lätt lurar de mig inte!
När jag är lite piggare sedan ska jag be mamma leka kurragömma med mig.

Elaka BVC-tant

Igår var vi på besök på BVC igen. Det var ett tag sedan nu och jag såg fram emot att träffa tant Eva.
Men döm om min förvåning när hon nämner att jag ska få två sprutor med vaccin på besöket.
Det hade varken mamma eller pappa berättat för mig och jag var inte alls pigg på idén.
Jag ropade och protesterade högljutt redan innan hon tagit fram sprutorna, men jag kunde visst inte göra min röst hörd.
Mamma förklarade för mig att sprutorna var nödvändiga för att jag inte skulle bli sjuk.
Jag lugnade mig lite efter en skvätt mjölk, men kände mig fortfarande skeptisk till sprutorna.

Jag fick klä av mig mina nya vitprickiga leggings och lägga mig på skötbordet.
Mamma pratade med mig hela tiden medans Eva satte den första sprutan i mitt lår. Den gjorde ont, och jag grät högljutt tills mamma tog upp mig och tröstade. Det var inte över ännu heller.
Nästa spruta gjorde om möjligt ännu ondare och jag tittade besviket på både mamma och Eva innan jag brast ut i gråt.
Såg på mammas ögon att hon led med mig, men vad hjälpte det? Det var ju jag som hade ont!
Mamma strök mig över huvudet och efter en liten stund kändes det lite bättre och tårarna slutade rinna.
Men jag kände mig ändå lite ledsen och var inte riktigt på humör förrän vi satte oss i bilen och lämnade det där hemska stället.

Väl hemma så kände jag mig fullständigt slut och sa till föräldrarna att jag behövde sova lite.
Det blev en ganska lång vila och när jag vaknade kände jag mig lite piggare igen. Men det var något som inte stämde, jag kände mig lite sjuk.
Mamma som sa att jag fick sprutorna för att jag inte skulle bli sjuk. Hade hon hittat på allting?
Men tydligen var det så att i dessa sprutor så får man en liten liten mängd av själva sjukdomarna som man ska skydda sig emot. Detta för att kroppen ska bygga upp ett immunförsvar emot dem och man inte ska bli riktigt sjuk om man är nära någon som har sjukdomen.
Det är Socialstyrelsen som berättar vilka vaccin man ska få, och sedan får föräldrarna välja om man ska ta det eller ej.
Såhär i efterhand så tycker jag ändå mamma och pappa gjorde ett bra val. Jag hade ju kunnat bli så mycket sjukare om jag smittats på riktigt.

Inatt sov mamma på mitt rum och jag fick Alvedon för jag hade över 38 grader i temp. Tyckte det var ganska mysigt att ha mamsen sovandes brevid min säng.
Idag är jag ganska trött, men mår mycket bättre. Är så skönt att det är över, och nästa besök är inte förrän om en månad, och nästa gång har mamma lovat att förvarna mig om sprutorna.

Ett märke efter sprutan på mitt ena lår. Stackars mig :(

Kvartalsrapporten

Idag firar vi mig som fyller 3 månader. Ett helt kvartal alltså. Det är första och sista gången jag kommer att fylla det.

Vi började firandet redan klockan 5 i morse. 

Jag ropade på pappa att jag var vaken, så kom han och lyfte upp mig i stora sängen där mamma och pappa bor på nätterna.

Där låg vi och hade lite morgonsnack, mamma, pappa och jag.

Berättade om nattens drömmar och pratade igenom vad vi skulle hitta på på min dag.

Sedan blev det födelsedagsmjölk, och mm vad god den var. 

Efteråt kände jag mig lite dåsig så vi la oss i sängen igen.

Somnade gott och vaknade pigga och glada efter ett par timmar.

Har tittat på när mamma och pappa målat byrå till mig. Svarta blev dem.

Svart är min favoritfärg. Svart och rosa.

Så jag hoppas på att mamma vill måla lite rosa dekorationer på dem sedan.

Ikväll ska föräldrarna äta Kinamat.

Tycker det verkar omständligt att åka ända till Kina när det finns mjölk i kylen.

Svartklädda ledsna människor

Igår var det en annorlunda dag. Mamma och pappa klädde mig i mina finkläder så åkte vi alla 3 iväg med bilen. Tror vi åkte i flera dagar för jag somnade och vaknade massor av gånger på vägen.
När vi kom fram så fick jag åka vagn till något skumt ställe där det var en massa människor klädda i svart. Jag kände igen några av dem, men några ansikten var helt nya.
Alla tittade de ner i vagnen på mig och log och sa obegripliga ord till mig.
Jag blängde tillbaka och frågade om de käkat blängsylta till middag. De bara skrattade åt mig, oförskämda människor.

Mamma, pappa och de andra satte sig ner på utplacerade stolar. I rummet stod en stor vit låda med en massa blommor på. Människorna i rummet verkade ledsna, jag tror att de inte hade fått någon mjölk på länge.
Jag låg och boxade på mina tärningar i vagnen för att fördriva tiden när jag hörde hög musik. Inte var det rock´n´roll direkt, men ändå verkade de i rummet sjunga med. Mamma och pappa också. Jag låg bara och lyssnade och förundrades över deras dåliga musiksmak.
Tröttnade ganska snabbt och tog tummen till munnen och somnade gott. Varken mamma eller pappa försökte ta den ifrån mig som de brukar. Antar att de fattat nu att tummen bestämmer jag över!

Nästa  gång jag vaknade satt vi i bilen igen. Pappa körde och denna gången gick det snabbare.
Snart var vi ute igen och jag fick ligga i min varma sköna vagn igen. Tur var väl det, för det blåste en del och jag hade glömt jackan hemma.
Jag hörde en massa röster, samma som hade pratat med mig tidigare på dagen. Tråkigt.. jag tog tummen och somnade om.

När jag vaknade tog mamma upp mig i knät och jag fick äntligen se alla som pratat med mig. De var fortfarande klädda i svart, men såg lite gladare ut och pratade en massa. Jag tror de hade fått mat och behövde inte vara ledsna längre.
De var ganska intressanta att titta på, men jag var hungrig och sa till mamma att jag ville ha mat. Hon förstod direkt och tog fram en flaska med mumsig mjölk. De andra åt fläskfilé, men mjölken jag fick av mamma var mycket lyxigare.

Jag trodde aldrig vi skulle åka hem, men efter ett tag så började föräldrarna röra på sig utåt. De kramade om de andra svartklädda personerna och vinkade hej då. Jag var bara glad att få åka hem.

Väl hemma fick jag ta av mig finklänningen som jag haft på mig hela dagen, och sedan är det mesta som i en dimma.
Det tog på krafterna att vara tyst och finklädd hela dagen. Jag hoppas jag slipper fler sådana tillställningar på ett tag.

Bebisens nya kläder

Min mamma älskar att köpa kläder och saker till mig. Pappa tycker mer att jag inte behöver ha  så mycket nytt för jag växer så snabbt. Mamma ser det bara som en anledning att köpa mer.
Jag är på mammas sida, älskar mina nya kläder och har t.o.m. fått ett par klänningar nu som jag ska ha på högtidliga tillfällen. Ja, och så har jag fått någon vardagsklänning som jag får ha på mig när jag vill.

I vilket fall som helst så har mamma bett mig göra en önskelista på kläder jag vill ha. Jag hittade den här sidan;
Next direkt när jag surfade efter bebiskläder. Jag bara älskar alla fina kläder de har där. Jag vill ha allt!!

Börjar få grepp om saker

Idag har jag och mamma varit ute och gått.

Det var ingen rolig historia kan jag säga. Första biten så tänkte jag att "ok då, jag ger det en chans" kopplade av och somnade till i vagnen.

Men när jag vaknade var mamma fortfarande på språng. Vilket utvecklingssprång är hon i liksom? Hon är ju äldre än dinosaurierna!?

Hur som helst så lät jag mamma höra om hur tråkigt det var att ligga still i vagnen. Tror en och annan runt omkring hörde mitt missnöje med. Mamma ökade iallafall på takten efter mycket diskussion från min sida. Men det tog allt för lång tid hem tycker jag.

När vi kom hem lekte vi lite på golvet. Har fått en färgglad leksak som mamma vill att jag ska försöka greppa. Tydligen är det något jag ska lära mig nu i min höga ålder av 12 veckor.

Hon tjatar ju så, så jag ställde upp och tog tag lite i den där grejen.

Men jag måste nog säga att tummen på min högra hand är både greppvänligare och godare än den där färgade plastsaken som låter.

Polissirener och dräggel

Jag har kommit på en hel massa nya ljud jag kan göra med min mun, roligt tycker jag, mamma och pappa är inte lika nöjda alla gånger när jag demonstrerar dem.

Detta provade jag i morse när jag vaknade. Jag pratade en stund med mobilen som jag fick igår, men den svarar inte tillbaka. Helt klart har föräldrarna blivit lurade när de köpte den. Men de lyssnar såklart inte på mig.
Så när mobilen inte fungerade så ropade jag istället på mamma och pappa. Har lärt mig att om man formar munnen på ett visst sätt så låter man som en sån där blå-vit-gul bil som de männen i uniform har på TV.
Så när mamma eller pappa envisas med att dra ut tummen ur min mun så berättar jag högt vad jag tycker om det. Visste ju faktiskt inte att jag hade en tumme förrän för en vecka sedan och måste ju ta tillvara på förlorad tid.
Hade jag vetat om att jag hade två händer och en tumme på varje hand så hade jag aldrig sugit på den där plast och gummibiten som föräldrarna hela tiden stoppar in i min mun.

Mamma läser mycket på datorn om mig. Ja, alltså om bebisar som är lika gamla som mig.
Jag är tydligen på språng nu. Mitt tredje utvecklingssprång. Jag känner faktiskt hur det sprätter i benen och jag vill verkligen ut och springa. Så mamma och datorn har nog rätt.

Så här står det i Wonder Weeks som handlar om bebisar som mig:

Utvecklingssprång 3 - Vecka 12

Runt 11 eller 12 veckor så äntrar din bebis en helt ny värld när hon går igenom det tredje stor utvecklingssprånget sedan födseln.
De ryckiga rörelserna med armarna och benen börjar bli mjukare och mer kontrollerade.
Detta sker såklart inte över en natt, och även om utvecklingen gör flera steg så är just de förändrade rörelserna det som föräldrarna märker av mest.
Bebisen börjar också märka skillnad på olika röstlägen, noterar när katten går genom rummet och ser hur ljuset ändrar sig i rummet när solen som lyser in plötsligt går i moln.Läs mer här om de nya färdigheterna vid ca 12 veckor.

Ja, själv tycker jag det stämmer ganska bra. Och en annan sak jag lärt mig är att jag trivs bäst när mamma eller pappa bär mig. Blir jag uttråkad för att de står still för länge så ropar jag högt ,då blir det fart på dem. Fungerar varje gång.
Och man kan använda munnen även till att blåsa dräggelbubbor, inte bara prata och tjuta.
Jag tycker om de här sprången, snart kan jag lika mycket som mamma och pappa.

Ny mobil

Jag blev så lycklig igår morse när jag hörde mamma prata om att hon skulle köpa en mobil till mig. Vet inte hur länge jag försökt berätta för dem att jag också vill ha en mobil att titta på när jag känner mig rastlös. Mamma och pappa sitter ju med sina mobiler när de är uttråkade, är ju inte mer än rätt att jag också borde ha en då.

Så vi packade in oss i bilen och körde den till Borås igår. Jag slumrande mest hela vägen.

Vi gick in på Beginners i Knalleland, för där skulle tydligen de sälja mobiler för bebisar. Som om inte jag är vuxen nog att ha en vuxenmobil?!

Jag såg ingenting i vagnen, så fick lita på att mamma o pappa köpte någon bra till mig.

Kommer aldrig mer lita på dem när de ska köpa prylar till mig. De måste blivit lurade.

Denna mobilen går ju inte ens att ringa med!?

Droppar man mår bra av

Sedan jag var 5 dagar gammal så har jag fått en daglig dos av Sempers magdroppar.
Jag hade så ont i magen förstår ni. När mamma och pappa kom hem med mig från BB så bara skrek och skrek jag ut min smärta.
Tyckte lite synd om mina nyblivna föräldrar då, de hade ju ingen aning om vad jag ville, vi hade inte riktigt lärt oss varandras språk ännu.
Dagen efter vi kom hem till min nya lya så åkte pappa iväg till apoteket och köpte dessa droppar som de läst en massa på internet om.
Efter ett par dagar så mådde min mage mycket bättre och jag började trivas ganska bra på utsidan av magen.

Nu när jag börjar bli stor tjej, 12 veckor idag faktiskt, så har mamma bestämt att vi ska försöka sluta med medicinen. Så sedan 5 dagar tillbaka så har jag sluppit dropparna, är så glad över det då de smakade blä. Och jag och min mage mår lika bra för det. Hej då äckliga droppar!

De där bokstavsdropparna däremot de slipper jag inte ifrån. D-droppar eller vad de heter.
Men mamma och pappa bytte sort från Acos droppar som man får gratis av tant Eva på BVC till en annan sort som heter Dunmedic som kostar pengar. Det är visst en finare sort, och bara det bästa är gott nog för mig.
Mamma hade nämligen hört att dropparna från Aco innehöll något ämne som heter E320 och som visst inte var så bra. Det visade sig vara ett rykte står det på Livsmedelsverket, men mamma och jag tycker de nya dropparna är bättre så vi fortsätter med dem. Min lilla känsliga mage mår bättre av dem. Tycker nog allt att de smakar lite godare också. Inte som mjölk, men inget går ju upp mot en smaskig flaska med ljummen mjölk. Det går liksom inte att jämföra.

Ikea, spjälsäng och bärsele

Som jag nämnde igår kväll så släpade mamma och pappa med mig till Ikea idag för att köpa en ny säng till mig.

När vi kom dit så satte mamma mig i bärselen fast jag inte ville. Jag är inte alls van att sitta i den så jag trivs inte där. Jag vill hellre bli buren vanligt eller sova gott i min vagn. 

Jag ropade till henne att det var jättetråkigt att sitta där med ögonen stirrandes på henne. Jag försökte vända mig om flera gånger men det gick inte. Jätteledsen blev jag...och det berättade jag för både mamma, pappa och personalen på Ikea.

Hon sa något om att jag inte får titta runt för mycket för att jag får för många synintryck då, jag fattar inte grejen men gick med på det tillslut när mamma la handen på mitt huvud så jag inte såg så mycket.

Sedan är allt som i en dimma och helt plötsligt satt jag i bilen på väg hemåt igen.

Nu har jag tittat på när mamma och pappa monterat min nya säng. Om 3 dagar när madrassen är i ordning efter vaccumförpackningen så ska jag få sova där.

Den känns jättestor, men bra för mig när jag nu har börjat rulla runt.
Ska nog ligga på bredden så jag har hela längden att rulla runt på, tror den är minst 100 meter lång!

Nu ska jag ta en power napp! Ha!! Hajar ni? Napp.. Mmmmzzzzz...

Första dagboksinlägget

Min mamma tycker att jag babblar så mycket intressanta saker så jag kan skriva en bok om allt.
Men vi börjar med en nätdagbok, en så kallad blogg.
Här kommer ni få läsa om mig - Vida, en bebis på snart 3 månader.
Ni kan läsa mer om mig under fliken "Om bloggen".

Jag hinner inte skriva så mycket nu eftersom vi ska upp tidigt allihopa imorgon.
Tydligen ska mamma och pappa släpa med mig till Ikea för jag ska få en stor säng nu.
Vaggan jag sover i börjar bli för liten, därför ska jag få något som kallas för spjälsäng.
Själv tycker jag det ser ut lite som en bur, ett litet fängelse för bebisar. Så jag ska visst vara bakom galler hädanefter. Hmm.. ja, sålänge mamma eller pappa kommer och lyfter upp mig när jag ropar så ska jag väl kunna gå med på det.

Sedan har jag tjatat på mamma om att skaffa någon förvaring för mina kläder.

En bebis på 3 månader ska väl kunna få ha en ordentlig garderob och inte en liten plastlåda på golvet?!
Så mamma har lovat att jag ska få en byrå, som vi ska göra personlig genom att måla den alldeles själva. Som om mamma inte redan har fullt upp? Men jag lovar hjälpa, vill sätta mitt personliga avtryck på den.
Nu säger mamma att nu måste vi gå och sova. För min dag den brukar börja redan klockan 5.00. Man måste ju ta vara på dagen så fort det ljusnat!

Gonatt vänner, vi syns kanske imorgon :)