Förlåt för att jag har försakat er några dagar, men jag har helt enkelt inte varit på humör.
Det tråkigaste jag vet just nu är att sitta stilla i mer än några sekunder i sträck.
Nej förresten, det tråkigaste jag vet är att sova.
Fast det fattar ju inte mina föräldrar! De tvingar mig ändå att sova när de ser att jag börjar klia mig i ögonen och gäspar en massa.
Gäspningar beror ju faktiskt på att min hjärna vill ha mera syre, och inget annat. Att det klias i ögonen är ju för att det är pollen vid den här tiden på året!
Men nej, så fort det klias i ögonen så ska det sovas. Fastän jag ropar och skriker ut mitt missnöje så åker nappen in och mamma eller pappa smeker min panna tills jag somnar.
Jag kämpar och kämpar för att hålla mig vaken, men ibland går det helt enkelt inte.
Då får jag ge efter för föräldrarnas vilja.
Andra tråkiga saker är att äta, även om jag vill ha mat mest hela tiden så tycker jag det är tråkigt att ligga still, så jag försöker åla mig ur mammas eller pappas grepp när de matar mig.
Men det lyckas sällan.
På midsommarafton var jag på sämsta humöret någonsin. Tyckte allt var tråkigt!
Var hemma hos farmor och farfar en stund på dagen, vädret var tråkigt, mamma var tråkig, pappa var tråkig och farmor och farfar var inte roliga dem heller.
Trodde aldrig att vi skulle åka hem igen. Det tog nog flera dagar känns det som, fast mamma sa att det bara var ett par timmar.
Sedan var vi hemma igen och myste. Då var jag på lite bättre humör och tävlade med pappa om vem som kunde blåsa störst bubblor med munnen. Jag vann!
Detta mina kära läsare är vad som kallas för utvecklingssprång nummer 4.
Så här står det på internet om detta språng:
Mellan 14 och 17 veckor gammalt börjar nästa period, då barnet är i stort behov av tröst och närhet. Från och med nu är klängperioderna längre än tidigare. Just den här perioden kan vara i fem-sex veckor, men kan också vara så kort som en vecka.
Vid det fjärde språnget, när barnet är ungefär 18-20 veckor, träder den in i det som Hetty van Rijt och Frans X Plooij kallar händelsevärlden. Då lär sig barnet att göra en kedja av saker. Tidigare, vid 12 veckor, kunde barnet gripa om en skallra, punkt slut. Nu kan barnet gripa om skallran, skaka den, vända den, titta på den och stoppa den i munnen. Att göra sådana händelsekedjor verkar kanske enkelt, men är ganska komplicerat.
Barnets ljud börjar bli mer nyansrika och sammansatta. Nu kan man få höra ljud som låter som ”mamma” och ”pappa”. En annan viktig upptäckt för barnet är att saker finns fast de inte syns. Dags för kurragömmalekar!
Vid den här åldern börjar många träna på att krypa och att vända sig. Barnet gillar också att undersöka föremål med händerna. Det skakar, vänder och bankar, luktar, smakar och biter o allt son kommer i dess väg. En del är mycket förtjusta i musik.
Ja, nu när jag läser det så är det faktiskt så. Jag börjar nog visa mer intresse för att undersöka saker.
Skallran jag har den får jag inte in hela vägen i munnen, men god är den. Och ganska fin också.
Fast jag tror nog ändå att tummen är godast hittills. Får jag inte ta min egna tumme, så tar jag tag i mammas eller pappas istället. Så lätt lurar de mig inte!
När jag är lite piggare sedan ska jag be mamma leka kurragömma med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar