Sune ❤

Min gåstol, som min kompis lånade ut så snällt till mig; den får jag använda nu kortare stunder.

Ja, bara korta stunder då jag visst inte är helt stabil än.

Själv känner jag mig lika stabil som doktor Alban.

Hur som helst, jag har fått en ny favorit som heter Sune, han är en fjäril som sitter på gåstolen. Det är bara han och jag nu, tills mamma skiljer oss åt.

Jag och Sune 4-eva' n' eva'! ❤

De fantastiska marsmammorna och bebisarna

Häromdagen var jag och mamma på utflykt ca 3 mil härifrån.
Vi skulle nämligen träffa en massa andra huliganer, ja och deras bebisar då.

Mamma har nästan ända sedan jag blev till följt en massa andra blivande mammor genom ett internetforum. Först på ett forum på internet och sedan bildade de en stängd Facebook-grupp.
Totalt är de runt 175 mammor som följt varandra sedan start så att säga, sedan de fick veta att de var gravida med sina små underverk.
Där har de diskuterat allt från illamående, foglossningar, oro till mycket roligare saker som första sparken och första gången de fick se oss på ultraljud och första små tickande hjärtljuden som spelades upp genom dopplerns högtalare.
De har följt varandra via nätet ända till, under och efter förlossningarna, vissa små bebisar hade bråttom ut och fick bo kvar på sjukhus en lång tid innan de slutligen fick komma hem.
Nu har alla mina bebiskompisar kommit ut ur mammornas magar, vissa kom som sagt alldeles för tidigt, vissa var punktliga och vissa ville inte ut och fick plockas ut genom magen precis som jag.
Några av mammorna har farit illa, före, under och efter förlossningarna. Men de stöttar och finns alltid där för varandra. I vått och torrt, med bajsblöjor upp över öronen och mjölkfläckar på vartenda plagg.

Så i måndags var det en del av dessa mammor som bestämde sig för att träffas och ha en liten picknick. Vi bebisar hade såklart inget att säga till om, så jag fick åka med och umgås och vara snäll. Eller snäll och snäll..
Mamma hade glömt min napp i bilen, så när jag såg den lilla bebisen med sin napp mellan läpparna kom avundsjukan över mig och jag slog ur den ur munnen på henne. Hon blev ledsen såklart och hennes mamma tog upp henne i tryggt förvar från mig.
En annan bebis såg helt enkelt så god och söt ut så henne ville jag smaka på och tog ett rejält tag om hennes arm med munnen, tänderna har ju inte kommit ännu så det kan ju omöjligt gjort så ont så att hon skulle bli ledsen för det. Men tydligen var det så.
Jag började sympatigråta så att jag fick komma upp till mammas famn, fick tydligen flera av bebisarna att gråta. det var inte min mening.
Jag och mamma har pratat om det nu, nästa gång lovar jag att jag ska vara snäll. På riktigt denna gång. Men ibland vill bråkstaken i mig ut, och jag har lite svårt att hålla henne i schack.
Har förklarat för mamma att jag faktiskt inte är gammal nog att veta skillnad på rätt och fel ännu.

Summary of the week

Eller som det heter på ren svenska. Hänt i veckan...
Jag har haft ganska fullt upp det senaste så därför har jag inte hunnit uppdatera bloggen. Ibland så går andra saker före helt enkelt.

Jag lovade ju återkomma med recension av min smakupplevelse av mangopurén som jag fick smaka på förra veckan. Sammanfattat så tyckte jag att den hade en len god smak på tungan, men jag fattade inte riktigt vad jag skulle göra med den efter den hamnade på tungan. Mamma och pappa sa något om att svälja, men har inte förstått betydelsen av det ännu.
Denna veckan ska jag få smaka på något med potatis i. Sedan blir det visst något som heter gröt.
Tycker det låter som balsam för själen, eller som socker på tungan.
Sockerlösning fick jag smaka när jag var liten, kanske 3 dagar gammal. Då gav en av BB-tanterna mig en skvätt sådant för att jag skulle vara lugn och snäll när de stack mig i huvudet. Ja, ni läste rätt, i huvudet!!
De tog ett såkallat PKU-prov på mig, det är ett test för att se att jag inte lider av medfödd ämnesomsättningssjukdom eller sköldkörtelhormonbrist. Jag klarade såklart testet galant när de väl fick tryckt ut några droppar blod från mig.

Nog om det, jag har lätt för att tappa tråden när jag spinner iväg. Tråden, spinner.. ha! Fattar ni?
Jag är som spindeln i nätet liksom..

Största anledning till att jag inte hunnit uppdatera här har varit att jag haft fullt upp med att förbereda mig inför dopet som gick av stapeln i söndags den 21/7.
Ja, så är det. Nu är jag döpt och kan titulera mig som medlem av svenska kyrkan. Egentligen var jag mest ute efter presenterna, men säg inget till mamma och pappa.
Nädå, skänt åsido, det känns skönt att fått gjort det. Speciellt mamma har varit lite uppstressad över allt att allt ska klaffa.
Men det gick så bra så. Massor av mammas och pappas släkt och vänner kom för att titta på när prästen la vatten på mitt huvud. Jag tyckte mest allt var konstigt och tittade skeptiskt på honom. Om han nu bemödat sig med att tappa upp vatten i skålen kunde jag väl åtminstone fått badat lite, det var ju faktiskt varmt i den där långa vita trånga virkade klänningen.
Strax efter att han vattenkammat mina babyfjun på huvudet så fick jag komma till mammas famn där jag sussade så gott. Jag var trött i värmen och av all uppmärksamhet jag fick.

Efteråt var det kalas med frallor, fika och tårta, jag fick inte smaka på något av det. Men de andra sa att det var gott.
Jag minglade med de flesta av gästerna medans mamma och pappa stressade runt för att serva alla med kaffe, tårta, kaka och allt vad det var.
Jag var ganska nöjd med dagen och lärde känna några av mina släktingar och vänner lite mer.
Dessutom fick jag en massa fina presenter som jag är väldigt tacksam för.
Om jag inte hann tacka alla personligen för allt fint så gör jag det här och nu!
Tack alla fina för en minnesvärd dag och för allt fint jag fick!
Jag sov så gott på natten efter, nästan 12 timmars sömn utan att vakna för mat. Fatta att jag var trött!

Igår var jag och mamma på utflykt och träffade några av hennes vänner och deras bebisar som är ungefär lika gamla som mig. Men mer om det senare.. har inte riktigt tid nu.
Shit happens så att säga..

4 månader ung

Ikväll klockan 19.59 för exakt 4 månader sedan så såg jag för första gången dagens ljus.
Ja, den där jäkla starka lysrörsbelysningen då. De fick ju skära hål på mammas mage för att ta ut mig, jag tyckte ju det var så varmt och gosigt därinne.
Hade jag vetat att jag skulle ha det såhär bra på utsidan så skulle jag kommit ut långt tidigare och mamma och pappa hade sluppit plågas så i 3 dagar på sjukhuset när de försökte locka ut mig.



Men det var längesedan nu...
Sedan dess har det hänt en massa saker.
Jag har upptäckt mina händer, mina fötter, jag har lärt mig rulla från rygg till mage, jag skrattar massor varje dag och lyser upp i världens leende varje morgon när mamma eller pappa kommer för att plocka upp mig ur sängen.
Jag har även varit gnällig till tusen, gått från att ha vaknat varje timme på nätterna till att sova 5-6 timmar i sträck.
Jag har från att från födelsevikten först gått ner alldeles för mycket till att återhämta mig starkt och snart gått upp nästan till dubbla födelsevikten.
Trivs så bra på utsidan med mina älskade föräldrar och jag känner mig så älskad. Ja, livet är underbart helt enkelt!






Idag har jag fått premiäråka i ICA´s babysits-kundvagn.
Betyget får bli 3 nappar av 5 möjliga. Jag tyckte den var lite hård, och bältet kändes slitet och lite smutsigt. Vagnen skramlade dessutom en hel del.
Men det var spännande att få komma upp så långt och se mig omkring där på MM.
Tidigare har jag bara fått sitta kvar i babyskyddet nere i kundvagnen. Man ser så mycket mer uppifrån och jag blev så trött av alla intryck så jag stensomnade på vägen hem.

Ikväll har föräldrarna lovat att jag ska få smaka på min första puré. Inte speciellt mycket, då det inte rekommenderas att äta mer än ett kryddmått ungefär i min unga ålder.
Men jag ser så fram emot nya smaksensationer och tycker det ska bli såå spännande.
Jag återkommer med recension på smaken senare i veckan.

Sömn och utvecklingssprång

Det där med att sova hela nätter, det var inte min grej tror jag.
Jag gjorde ju ett försök i förra veckan, men trots att det gladde föräldrarna så känner jag ett behov av att mysa i famnen på nätterna och ta ett nattamål.
Kanske sover hela nätter längre fram, men just nu så vill jag inte.
Sedan har jag lite svårt att komma till ro under dagtid pga mitt pågående utvecklingssprång.
Det där språnget mellan 14 och 17 veckor som kommer göra att jag får massa nya färdigheter såsom att reagera på mitt namn, ta bort filten om den hamnar över ansiktet och slå på bordet med en leksak.

Jag kommer ha utvecklat de flesta av dessa nya skills när jag är runt 19½ vecka, vissa saker tar längre tid, tydligen är det väldigt individuellt.

Det jag mest längtar efter är iallafall när jag kan en massa nya saker som att krypa, gå och springa, även om det inte kommer med detta språng. Det kommer dröja ganska länge till säger föräldrarna. Men jag har ingen tidsuppfattning så jag tror det kommer gå rätt fort ändå.
Jag kämpar i vart fall dagligen med att försöka ta mig framåt när jag ligger och leker på golvet. Men jag spränger inga hastighetsgränser direkt, inte ännu.

I appen Wonder weeks står det bland annat att jag ena stunden är hyperaktiv för att i nästa stund bli lugn och bara slappa.  - Nja, de stunder jag är lugn är lätträknade än sålänge.
Jag kommer även få bättre avståndsbedömning och koll på mina händer så att jag nästan alltid träffar rätt när jag försöker ta en leksak.  - Blir bättre och bättre på det säger mamma.
En annan grej är att jag kommer dra mammas eller pappas hand till min mun och gnaga på den. Detta är faktiskt en av mina favorithobbies just nu.
Älskar smaken av en brunbränd hand på morgonen. Mmm, yummie.

Att jag dreglar ner fullständigt överallt, både över mig själv, föräldrarna och vart jag än befinner mig är inget jag bryr mig om. Visst är det irriterande att föräldrarna hela tiden ska envisas med att sätta på mig sådana där dregglisar och torka av kinder  och händer när jag ätit på dem. Men det är det får det vara värt.

Jag har förresten sedan 1½ vecka tillbaka utforskat en ny kroppsdel väldigt noga, eller två utstickande extremiteter är det förresten.
Jag tycker bara de är så himla fina och ser så mumsiga ut, och i morse efter mycket kämpande så lyckades jag faktiskt stoppa in en av dem i munnen och smaka. Den smakade ungefär som mina händer. Kanske lite mer saltigt. Fick i vart fall mersmak och kommer försöka mig på det igen.

En annan sak som är kul är att undersöka mammas ansikte med händerna, och ibland tar jag även hjälp av min nya upptäckt som mamma kallar för fötter.
Ett par fötter i ansiktet på mamma på morgonen kan göra en hel dag. Mysigt tycker jag.

  
                                      

Min Antilop och jag

 

Jag har fått en Antilop. En alldeles egen antilop.
Den har fyra ben, är ganska hög och jag älskar den över allt annat.
Men jag får inte använda min antilop för långa stunder ännu för föräldrarna.
De säger att jag blir för trött då.
När jag fyller 4 månader nästa vecka ska jag få sitta i min antilop en stund och smaka på mangopuré.
Kanske att jag får en majskrok så småningom också.
Vi får se sa mamma...
När jag fyller ett halvår kommer jag få sitta i min nya stol ofta, för då ska vi börja med BLW. Det står för Baby led weaning.
Tanken är att föräldrarna ger mig lagom stora bitar av mat och jag får plocka den själv.
Tycker jag det är gott, så äter jag. Smakar det blä så äter jag inte.
Jag får alltså bestämma själv, precis som jag vill ha det.
Tycker det låter spännande och jag ser fram emot att få äta alla dessa spännande rätter som jag ser mamma och pappa äta varje kväll.



Jo förresten, inatt sov jag för första gången hela natten utan att vakna av att jag var hungrig.
Hörde mamma var inne och kollade till mig någon gång då och då, men jag somnade om och sov ända till 6.30.
11 timmars sömn alltså, behövligt om man ska vara en söt och glad bebis.
Funderar på om jag ska sova så fler nätter.
Kände mig lite väl dåsig när jag vaknade tyckte jag.
Sedan tycker jag det är mysigt att ligga i mammas famn på nätterna och äta lite.
Ska fundera på för och nackdelar med hel nattsömn och bestämmer mig sedan.

Panschisar och mjölk

Idag var jag och mamma hos vår lokala Ica-handlare för att handla lite inför helgen.
Jag hade skrivit upp modersmjölkersättning från Semper på listan, och eventuellt någon ny god napp att smaska på.
Mammas lista var lite längre med frukt, grönt och en massa annat.
Förstår faktiskt inte varför inte föräldrarna också bara dricker mjölk, jag mår ju bra och nöjer mig än sålänge med det.Mjölk är ju livet!
Fast om ett par veckor har mamma och pappa lovat mig att jag ska få smakisar. Vet inte riktigt vad det är ännu, men ser fram emot det med spänning.

När vi gick på Ica jag och mamma, jag satt i vagnen i min bilstol så kommer ett par panschisar fram och tittar länge på mig medans mamma står brevid och plockar frukt i en påse. Jag frågar om de käkat blängsylta till middag, men de bara ler fånigt och pratar på något oförståeligt språk.
Mamma vänder sig om och jag hör den kvinnliga panschisen fråga henne vad den lilla pojken i vagnen heter.
De menar uppenbarligen mig, och tror att jag är en pojke, förmodligen pga dagens klädsel, en AC/DC body och grå byxor.
"Britt-Erik" svarar mamma och vänder sig om för att ta några av de där gula böjda frukterna.
"Vad söt han är" säger kvinnan utan att reflektera över mammas svar och det underliga namnet.
"Tack" säger mamma, och berättar för dem att jag faktiskt är en tjej.
De verkar inte bry sig avsevärt utan fortsätter prata konstigt språk med mig tills mamma är klar vid frukten och vänder på klacken och går vidare till den kalla avdelningen där mjölken som de vuxna dricker finns.

Till slut kommer vi till stället där man betalar. Och där kommer ännu en panschis fram och tittar ner i vagnen på mig och pratar med mig. Jag förstår vad hon säger, då hon inte pratar lika konstigt som de andra, men jag känner henne inte och mamma har sagt jag inte får prata med främlingar så jag sitter bara snällt och stirrar på henne och undrar vad hon egentligen vill.

Äntligen kommer vi därifrån och inga fler panschisar i sikte. Vi kan pusta ut, jag och mamma.

Dagens lärdom är att jag tydligen måste ha på mig rosa eller blommiga kläder för att man inte ska förutsätta att jag är en pojkbebis.
Fast egentligen så bryr jag mig inte om vad folk tycker.

Jag gillar grått, jag gillar även rosa, rött och blått.
Är jag en hen då?

Humörsvängningar och trött i benen

Denna veckan har jag varit och hälsat på en tjej som fyllde ett år för någon vecka sedan.
Jag var på så dåligt humör när hon hade sitt kalas så jag och mamma kom överens om att vi skulle åka en annan dag, och så blev det.

Jag var väl inte på mitt bästa humör när vi väl var där heller, och tjejen ville hela tiden ta min nya leksak som jag hade med mig. Så jag vart lite sur. Hon hade ju faktiskt fått en present av mig redan.
Hur som helst så var vi där en liten stund och fikade och pratade en del. Jag hälsade på en hund för första gången, den var stor och lurvig och hette Alva. Jag vet inte riktigt om jag tyckte om den så mycket. Den dreglade värre än mig.

Familjen vi var hos var snäll nog att vi fick låna med oss en gåstol hem, jag är fortfarande för liten för en sådan och inte så stabil i ryggen så jag kan använda den ännu, men om några veckor - då ska det ut och springas.
Jag har redan sett en rutt i vardagsrummet som jag tror
passar mig perfekt.
Åh, vad jag längtar tills jag kan röra mig mer fritt och inte behöver ropa på föräldrarna varje gång jag vill flytta på mig.


Jag är fortfarande kvar i utvecklingssprång fyra för övrigt.
Humöret går upp och ner och jag tycker inte om att sitta själv så mycket. Trivs bäst i mammas eller pappas famn. Ja, en stund alltså.. sedan vill jag ner på golvet och leka lite. Ja, en stund då. Sedan vill jag upp igen. En stund..
Efter det vill jag sitta i min babysitter och tugga på en leksak. En stund..

Enligt mammas app i telefonen så befinner jag mig just nu mitt i stormen, så det finns faktiskt en förklaring till varför jag känner mig lite lynnig i humöret.
Mamma säger att jag har värre humörsvängningar än när hon har PMS, hon använder så konstiga ord ibland och jag vet inte vad de betyder.

När jag är klar med denna fasen kommer jag iallafall ha en hel massa nya kunskaper och de ser vi alla fram emot. Jag kan redan greppa saker mycket bättre och vid sällsynta tillfällen kan jag tänka mig att sitta och leka själv utan att stortjuta. Ja, en liten stund då...
Ja usch, jag blir trött i benen av alla dessa språng, vi alla hoppas på att de är över snart.

Leksaker och tinnitus

Igår hämtade mamma ut paketet med leksaker till mig som hon beställde i förra veckan.
Det kom ända ifrån Storbritannien fån ett ställe som heter Amazon. Jag har lagt adressen på minnet, för jag kanske ska beställa i smyg därifrån någon gång. 

Såg massa fina leksaker där som jag vill ha och mammas kontokortsnummer är inte så svårt att memorera med ett superminne som jag ju har.

Läste någonstans att vid min ålder så kan man minnas saker i en hel vecka!

I vart fall så slängde jag mig på golvet efter min nya leksak som snurrade, rullade, lät och blinkade.
Och mamma som sagt att hon aldrig skulle köpa saker som lät till mig. Men jag är visst så charmig så det är svårt att låta bli.
Den rullade ifrån mig flera gånger och jag blev lite frusterad när jag inte tog mig framåt att jaga efter den. Att ta mig lite bakåt och även runt i cirklar brukar gå bra, men framåt har jag inte riktigt förstått ännu hur man gör för att ta sig.

Föräldrarna säger jag ska ha tålamod med att ta mig framåt, jag är ju inte så gammal ännu. Men jag vill ju så mycket mer än jag kan just nu!!

                                                       

Jag lekte ett tag på golvet med min nya vän tills jag började bli trött och ropade att någon skulle lyfta upp mig.
Mamma och pappa skulle precis till att äta så jag fick sätta mig i min sitter en stund och leka med min andra nya leksak. En likadan som jag försökte ta från min tjejkompis förra veckan.
Den var så mumsig och rolig så jag tjöt av förtjusning. Föräldrarna tyckte jag tjöt alldeles för högt.

Men jag älskar min nya röst och alla nya roliga ljud jag kan göra med munnen, så jag fortsatte tjuta tills de tog leksaken ifrån mig. Då skrattade jag bara. Vet ju att jag får tillbaka den förr eller senare.

Tydligen finns det något som heter tinnitus som jag verkar kunna orsaka.
Vet inte riktigt vad det betyder...