Sångstund..

Jag och mamma skulle på öppna förskolan igår med en väninna till mig och en kompis till mamma.

En annan förskola än den vi brukar vara på. Man måste ju vara lite berest här i världen.

När vi kom dit fick vi höra att det var sångstund i kyrkan före vi fick leka allihop.

Oj, tänkte jag. Där har jag inte varit sedan jag var 4 månader och döptes.

Väl där var det en massa andra mammor och någon pappa med sina barn. Många av dem var mycket äldre än mig. Kände mig lite osäker i det här nya sällskapet och miljön och klamrade mig fast i mamma.

En tant började prata och jag lyssnade snällt. Tyckte om den ljudliga akustiken det blev av det höga taket och de kala väggarna.

Vi sjöng och tanten pratade. Jag kunde ingen av sångerna och tyckte det var lite tråkigt att höra om personer som levde för flera tusen år sedan som jag inte kände.

Men det var ändå rätt mysigt där i mammas famn.

Efteråt fick jag leka på förskolan. Min vännina har lärt sig krypa och nästan gå ibland. Tittade avundsjukt på henne och morrade och skrek åt henne att sluta skryta så. Hon är faktiskt 4 månader äldre än mig och det är elakt att retas på det viset.

Jag försökte kräla ikapp henne, men hann inte med i hennes tempo riktigt.

Blev lite ledsen över det hela och sa till mamma att vi skulle åka hem. Efter att ha ropat till henne ett tag så gjorde vi det.

Sammanfattat kan vi säga att kyrkan är ganska mysig, men sångerna var tråkiga. Gillar babyrytmiken med mormors kråka och imse vimse mycket mera.

Nu ska jag ta med mamma på en promenad i solen, vi är nog coolast på byn tror jag.

6 månader

Förra måndagen fyllde jag förresten 6 månader, alltså ett helt halvår, 184 dagar ung. Inte fick jag något kalasfirande inte. Inte med tårta och ljus som kusinerna.
Hade några bebiskompisar över och deras mammor, thats it..

Fast mamma bjöd iallafall på osötad bananmuffins, det tyckte jag var gott till mjölken.
Kan faktiskt tänka mig en jättestor bananmuffinstårta som tårta när jag fyller 1 år, för då har föräldrarna lovat mig att jag också ska få ha kalas.
Har redan börjat räkna dagarna...

Det här med att sova hela nätterna..

...Det är inte min grej.
Mamma har provat med både gröt och välling, men jag tycker det är så långtråkigt att sova så jag vaknar minst en gång varje natt och ropar på mamma.
Hon kommer yrvaket in varje gång med en flaska mjölk till mig. Tycker det är så mysigt att ligga i famnen och äta och slumra in lite igen. Varje natt, vareviga natt. 

Mamma har flera gånger sagt att vi kan mysa lite extra på morgonen istället om jag lovar sova hela natten. Men nej, jag tycker vi har det bra såhär och innerst inne tror jag mamma också gillar avbruten sömn. Det är ju så gott att somna om eller hur?

För att piggna till lite på dagarna så brukar mamma och jag var ute och gå rätt ofta. Har föreslagit att jag kan köra vagnen och hon kan ligga i den och sova lite, men hon säger att hon är för stor.
Men när hon har gått tillräckligt många promenader så att bebishullet har försvunnit, då ska jag få köra. För det har hon lovat.

Men jag har det iallafall ganska mysigt i vagnen med min fluffiga gosiga overall. :)

Orättvisa

I lördags var jag och föräldrarna iväg på kalas för att fira mina kusiner som fyllde år.
Jag var med dem när de slog in presenterna och jag var så förväntansfull över vad de skulle tycka om dem. Jag ville gärna hjälpa till med inslagningen, men mamma tyckte mest jag var ivägen. Schysst liksom?!

Väl på kalaset så kände jag att detta var alldeles för mycket för mig. Alla mina kusiner var där och mostrar, morbröder och mormor och en hel massa andra och det var mycket liv och rörelse.
Jag ropade till mamma för att överösta de andra att jag ville inte vara här. Men vi hade precis kommit så vi skulle visst stanna en stund tyckte både mamma och pappa.
Jag myste lite med moster så glömde jag av allt det tråkiga för en stund. Hon är fin min moster, så snäll och mysig. Ja, alla mina mostrar och morbröder är såklart det, men jag hann ju inte mysa med dem alla.


Kusinerna tyckte iallafall om presenterna till min stora glädje. Det verkar som jag prickat helt rätt, ja.. det förstår ni väl att det var jag som fick välja ut vad vi skulle köpa? Det är ju trots allt jag som är barn och vet vad barn vill ha.

Tyckte inte kalaset var så jättekul egentligen, jag sa flera gånger att jag ville hem, men det var ändå kul att träffa och umgås lite med de som var där, ja, lite alltså. Hade inte mamma tvingat mig att sova mitt under allt så hade jag säkert haft roligare. Men nähä, det skulle minsann sovas fastän jag inte kände mig det minsta trött. Orättvist när de andra fick vara vakna!
Gnugget i ögonen är allergi!
När ska de förstå det?
Jag är allergisk mot att sova.
Sådeså!

Förresten, lite inside info till andra bebisar. När ni åker vagn och som jag hatar strumpor och tossar att ha på fötterna. Ta gärna av dem, men gör inte misstaget att lägga fötterna uppe på bygeln för att lufta dem, mammorna ser er då och kommer gnälla om förkylningar och sånt.

.

Full fart igen

Har varit sjuka, jag och mina föräldrar i några dagar nu. Snoriga och hostiga. 

Har inte alls tyckt det varit roligt.

Men nu känner jag mig frisk igen och mamma har fullt upp att jaga mig i gåstolen. 

Hon behöver motionen, och de får faktiskt skylla sig själva om de har så mycket lockande saker som laddningskablar, sladdar, galler (för att hålla mig borta från blommorna, yeah right) och lådor att dra i.

Längtar tills jag kan krypa så att jag tar mig förbi hinder som mattor och sånt som jag inte kommer över gåstolen med.

Gurka!

Varför har man undanhållit mig gurka tidigare?
Varför har inte jag fått ta del av denna underbara delikatess?
Varför ge mig en massa puréer i oigenkännliga former när man kan äta bitar a'la BLW istället?

Varför Varför Varför???

Från och med nu vill jag alltid äta gurka.

Tack mamma och pappa för att jag äntligen fått prova på denna fascinerande grönsak!
Nästa gång vill jag prova den där lustiga gula frukten som ni brukar ha på fisk. Den doftar lustigt tycker jag, kan tänka mig att den är riktigt mumsig.

Personlig tränare

Jag tycker att mamma har varit lite lat det senaste, så därför tog jag med henne på mamma/bebis-träning på Iform här i Kinna.
Jag väckte henne i god tid, klockan 6 som vanligt och peppade henne att komma iväg. Mina ord tog och klockan 9.30 så var vi på plats.
Jag lade mig på en matta på golvet och studerade noggrant rörelserna som mamma och de andra gjorde, när hon gjorde fel så ropade jag högt och skällde. Kan tyckas hårt, men man måste ju lära sig rätt från början. Då är det hårda ord som gäller och inget annat.

När hon gjort fel en hel massa gånger så gav jag upp och la mig bara och stormtjöt på golvet tills hon plockade upp mig. Jag gav ett peptalk i famnen där och sedan var vi igång igen. Jag hjälpte henne med övningar som knäböj genom att sitta med i famnen och heja på.
Tycker trots allt hon gjorde riktigt bra ifrån sig.
Efteråt laddade vi på förråden med lite kolhydrater och pratade med den andra mamman och hennes bebis som var där. När jag kände mig färdig med mitt smörgåsrån, alltså när det mesta hamnat på golvet, så var det dags att gå hem.
Somnade som en stock efter att mamma gav mig en flaska med mat.
Det är ett hårt liv att vara personlig tränare

Mitt vrålåk

Nuförtiden så kan jag ju gå också.

Kan ta mig framåt, och bakåt för den delen och utforska alla de saker jag varit så nyfiken på förut.

Eftersom jag tydligen inte har åldern inne att gå riktigt så heter räddningen gåstol, och jag vill aldrig mer vara utan den.

Tack återigen snällaste Tilda med familj som lånat ut den till mig. <3

Mina dumma föräldrar har dock spärrat av på flera ställen dit jag inte får gå.

Ska nog klura ut ett sätt att ta mig förbi det också.

Inga hinder stoppar mig på min mission att äta blomblad!

Och grönt ska vara nyttigt säger de ju hela tiden också.

Ps. Raggartärningar i mitt nya vrålåk är en självklarhet. Ds.

Kaffe latte och bebisar

Var på café idag med mamma.

Träffade nya bebiskompisar, och gamla också.

Flörtade lite med pojkarna, och pratade lite med tjejerna.

Skrek på servitören.

Ropade så ingen skulle somna.

Beställde kaffe latte som mamma drack upp. 

Egomamma. 

Blev trött.

Åkte hem.

Somnade gott.

Frågor på det?

Sprutor

Mina lår värkte av smärta, jag grät och mamma tröstade.
Jag vill aldrig, aldrig aldrig gå till BVC igen, hör ni det?!
Föräldrarna säger att det är nödvändigt att få de här sprutorna, men jag vet inte. Jag tycker bara att det är elakt, och jag har då inte sett varken mamma eller pappa få två stora sprutor instuckna i låren.
Första sprutan kände jag inte så mycket, men när tant Eva stack in den andra och sprutade in vaccinet så kunde jag inte hålla gråten borta.

Mamma det gör ont, ont, ont, ont ropade jag!! Hon tröstade och sa att det var sista sprutorna nu på ett halvår. Nästa skulle jag inte får förrän jag var runt 1 år. Jag hoppas nålarna i sprutorna blivit mindre då, annars skänker jag nog dem till bättre behövande.

Natten efter sprutorna mådde jag inte alls bra. Jag frös och kände mig varm, mamma sa jag hade feber på 38,5 grader. Själv kändes det som jag kokade.
Jag kände mig liten och ynklig och ropade till föräldrarna att komma och hålla mig sällskap. Mamma tog mig i famnen och tröstade. Jag kräktes visst.
Jag sov oroligt hela natten och kände mig inte alls som mig själv på morgonen. Sa till föräldrarna tidigt att det kommer inte bli en bra dag, och det blev det inte.
Jag missade en hel massa lek eftersom jag var så hängig och trött så jag inte orkade vara vaken så mycket.

Igår var det bättre, och eftersom jag missade så mycket i lördags så beslutade jag att jag inte skulle sova något alls på dagen igår trots att mamma och pappa tyckte jag behövde det.

Berättade jag om min nya vagn? Den inte bara är fin, den smakar gott också!