Lekträff

Vi var på lekträff igår, jag och min mamma. Pappa var tvungen att jobba som vanligt. 

Längtar tills han ska hålla mig sällskap på dagarna om ett par månader, fast.. kommer ju sakna min mamma då istället. 

Varför kan jag inte få båda? 

Vill ha bägge mina föräldrar hemma jämt! 

Orättvist tycker jag.

Jaja, vi var iallafall på den här träffen igår med mammas föräldragrupp typ.

Var faktiskt min mamma som startade upp den, jättestolt kan man vara. 

Och baaaara för min skull, så att jag skulle få chansen att oftare träffa mina kompisar och röja loss.

Det roliga är att efter varje träff lär jag mig en massa nytt. 

Visst, jag tog några trevande steg redan tidigt igår morse, men när jag såg en av mina kompisar på träffen ta ännu fler steg så tänkte jag att det här måste jag ju öva på. Det såg kul ut!

Så efter min sedvanliga tupplur efter träffen så bestämde jag mig för att ta mina allra första ordentliga steg. 4-5 stycken var det ju, minst!

Fick massor av beröm av föräldrarna. Fast jag tycker fortfarande att det är lite läskigt att gå själv, så helst går jag när mamma eller pappa eller båda håller mig i händerna. Det kan jag hålla på med i evigheter!

Vad mer? Jo, jag älskar att klättra. Har klurat ut att om man klättrar på mammas ben så tar jag mig med lätthet upp i soffan.

Puss på er bebiskompisar!! 

Bjuder på en selfie på mig, mamma ville tvunget vara med på ett hörn också.

Klättra!!!

Har kommit på en ny hobby jag.

Klättra!!

Det är ju hur kul som helst.

Man kan klättra upp i lådor och komma högre upp, man kan klättra upp på sin leksakslåda och få fin utsikt över allt.

I morse när föräldrarna vände blicken bort för en sekund så klättrade jag ur stolen och upp på bordet.

Förstår inte varför de säger ajabaja hela tiden bara.

Det är väl mycket bättre om jag själv klättrar upp och tar fram frukosten när jag vet vad jag vill ha?

Årskrönika 2013

Ja, jag vet att jag varit dålig på att uppdatera er om läget det senaste.

Det har varit mycket nu förstår ni.
Nu när man är så gammal som jag (hela 10 månader på torsdag!!!!) så har man inte alltid tid att sitta vid datorn.
Jag måste ju aktivera föräldrarna också så de inte sitter och blir slappa och slöa.
Så mitt största nöje just nu är att krypa ifrån alla mina tråkiga leksaker och ta full fart mot böckerna i bokhyllan. Åh, de är ju så spännande de där böckerna. Fina omslag, massor av text.
Åhh, rena drömmen för en bebis som mig!!
Men föräldrarna tycker visst inte att jag ska bli litteraturintresserad. Varje gång jag försöker läsa så kommer de där med sitt "Ajabaja" Det är ju inte ens ett ord liksom, hur tänkte de där???


Jaja.. Vad mer.. Jo, jag har tänkt igenom året som har gått.
Det har hänt en hel del. Tänk, att för ett år sedan låg jag i mammas mage och sparkade loss.
Nu är jag här på utsidan och rockar loss istället. Älska musik och att dansa. Nästan bättre än böcker.

Drar en liten genomgång av året som gick, så ni som inte hängt med får lite koll.

Allt började den 16 mars då jag mot min vilja plockades ut från mammas mage.
Jag trivdes mycket bättre därinne än i det där starka ljuset jag kom ut till, och kallt var det. Brrrrrr....
Men när jag såg mamma och pappa blev jag alldeles varm och lycklig.

När jag var runt 3 månader så kunde jag faktiskt ta mig alldeles själv från rygg till mage.
Stark som tusan har jag alltid varit tydligen, och en vilja och envishet av stål har jag visst ärvt från föräldrarna.

När jag var runt 5 månader började jag så smått åla mig omkring på golvet.
Jaja, det gick inte så snabbt. Men jag kände mig rätt nöjd med det.
Här började ju min egna lilla självständighet. Började kunna ta mig fram själv och behövde inte ropa på hjälp hela tiden.
Och när jag var 6 månader bemästrade jag ålandet superbt!
Föräldrarna älskade att jaga mig!

 

Först när jag var runt 8 månader och hade lärt mig att dra mig upp till stående så såg jag tjusningen med att krypa på knäna. Det gick ju snabbare från knä till att stå upp!
Dessutom kom man ju fram så mycket snabbare! Varför berättade ingen det för mig tidigare?!

Min 9-månadersdag spenderade jag förkyld och hade ganska nyligen fått mina första små tänder i nederkäken.
Det gjorde ont när de kom upp och jag sov inget vidare. Tänk er själva att två vassa små riskorn ska göra sönder och tränga igenom tandköttet. Ont? Det är bara förnamnet....

Julafton kom och gick.
Jag fick massor av fint prasslande papper. Visst fanns det innehåll i pappret också, men jag gillar prassligt papper. Skulle t.o.m. kunna sträcka mig till att jag ÄLSKAR prassligt papper!!

Jaja, jag fick en plingande skallra, en Bobby Car, en grej som låter, fina kläder, klossar, bollar, Megablocks och en massa annat kul.
Men oss emellan...pappret var ändå roligast.. scchhhh...

På nyårsafton smälldes det en massa raketer utanför mitt fönster.
Jag sov mig igenom en hel del sa föräldrarna, men jag vaknade av en jättesmäll och då kom mamma och lade sig hos mig och höll min hand nästan hela natten.
Hatar raketer...Vad ska de vara bra för??

Ja, det var en väldigt kortfattad årskrönika.
Men det händer ju så mycket så att jag hinner inte riktigt med.
Det har hänt så mycket sedan jag för första gången fick se min mamma och pappa.
Jag älskar mitt mysiga liv!

Pussåkram!!!