Mamma och pappa tycker att jag varit lite gnällig, men det är faktiskt inte lätt att alltid vara på gott humör när det händer så mycket i min kropp och knopp.
Men nu känner jag mig mer tillfreds och lycklig igen.
Jag har lärt mig massa nya saker!!
Vill ni veta, vill ni vill ni???
Det började en vecka före min 8-månadersdag.
Mamma, pappa och jag var ute i hallen och jag hade fått span på att det låg något på hallbänken.
Tänkte för mig själv, "nu jäklar!"
Målmedvetet satte jag fart mot bänken och tog tag i kanten med händerna.
Foten fram och på knä med andra benet. Kämpa kämpa kämpa och VIPS! Jag stod upp!! Jag fick äntligen se ovansidan av bänken och allt som låg där. Borste, skötväska, nycklar. Åhhh, det var himmelriket för en bebis.
När jag väl listat ut hur jag skulle göra för att ställa mig upp så vet jag inte något bättre!Det är så kul att få ett annat perspektiv på allt runtomkring.
Det är tur att jag har blöja på mig som dämpar när jag ibland sätter mig hårt ner på rumpan efter att ha studerat världen på fötter.
Ibland går jag lite längs med möblerna, men bara små små steg. Är så nöjd att jag bara kan ta mig upp på fötter och stå och hänga en stund.
Två dagar före min 8månadersdag skulle vi på kalas.
Jag tyckte det verkade så roligt så jag klappade händerna och sjöng. Förstår inte varför mamma och pappa gjorde så big deal av det. Jag har ju övat i smyg rätt länge nu. Därav min gnällighet när jag inte riktigt fått till det.
Jag spenderade stor del av tiden på kalaset med att utöva min nya kunskap.
Klappa händerna, klappa klappa händerna sjunger vi ihop, jag och mina föräldrar. det är en bra låt tycker jag.
Vad mer? Jo, jag har kommit på att det oftast smidigaste sättet att ta sig fram på en matta är att gå på alla fyra.
Varför har ingen sagt det till mig tidigare?
På golvet där det glider bra så föredrar jag däremot att fortsätta åla mig fram.
Det går faktiskt såpass fort ibland så att föräldrarna inte hinner med nästan.
Jag får utforska mycket saker nu och tycker om att göra det även på egen hand ibland.
Vad betyder förresten det där ordet "Nej" som föräldrarna ofta säger när jag utforskar saker?
Men, favoritsysselsättningen är ändå att stå upp, och utforska lådor och annat kul. Rotade runt i farmor och farfars lådor häromdagen.
Tror inte de såg mig.
Sedan har jag lärt mig vinka också.
När mamma eller pappa säger hej och vinkar till mig på lite avstånd så vinkar jag glatt tillbaka. Jag har fått lära mig att det är väluppfostrat att vinka tillbaka när någon gör det till mig.
Fast det händer ibland att jag inte alls har någon lust.
Ibland är jag en riktig rebell och gör som jag vill, mamma säger att det har jag fått efter pappa.
Tror det är en bra sak.
Vink vink på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar